Comeback i sikte

Den här bloggen har ju varit vilande ett tag.

Tråkigt så det förslår. Men så är livet ibland.

Jag har helt enkelt inte hunnit skriva. I perioder jobbar jag ganska hårt och när tiden blir knapp får man prioritera det som drar in pengar till familjekassan – och om man inte är 20 år och väldigt modeintresserad så är inte bloggande något som man drar in supermycket cash på.

Hur som helst. En comeback är i sikte. Min form har varit skitbra på sistone. Jag har sprungit i Alperna, jag har mätt upp ett enormt syreupptag och jag har sprungit snabbare distanspass än på länge. Men säg den lycka som varar. I fredags kom bakslaget. Vaknade med en lätt förkylningskänning, på lördagen hade det eskalerat och nu är det fullständigt uppror i bihålorna. Men mancold har man ju överlevt förut och förhoppningsvis ska jag göra det även den här gången.

Men det börjar bli bråttom. 12 oktober ska jag springa Göteborg Halvmarathon, och helst ska jag göra det under 90 minuter. Så jag behöver träna.

Premiärloppet

premiärloppet

Idag var det tävlingsdags igen. Sävedalens AIK stod som arrangör för Premiärloppet och 10 km terräng. Känslan inför den här tävlingen var lite ovan: jag var inte det minsta nervös och hade egentligen ingen aning om vad jag kunde tänkas få för tid. Detta har mest känts som ett lopp i mängden, och den föregående veckan har med mina mått mätt varit rätt hård. Långkörare MTB i söndags och   tunga distans- och intervallpass med löpning nu i veckan. I går dönade jag också av ett rejält intervallpass på cykeln, men jag trodde att benen skulle vara pigga ändå.

Det var dom också. I 500 meter. Sen började det bli jobbigt, och efter 2-3 kilometer sprutade mjölksyran genom hela kroppen typ. Benen var inte med mig alls idag och inte huvudet heller. Så fort jag började komma upp i tävlingspuls (läs: hög puls) började benen streta emot. Det gick liksom inte. Jag sjönk ihop i steget och sackade efter i stegfrekvensen. Tråkigt, eftersom steget kändes skitbra på förra löppasset. Men idag gick det helt enkelt inte att röra benen i önskvärd hastighet, så medelpulsen blev betydligt lägre än senaste gångerna jag tävlat.

Jag korsade mållinjen som 44:a (av totalt 130 eller något i den stilen), på tiden 45.39. Banan var ordentligt tuff, men jag är ändå rejält missnöjd med tiden. Förra året klarade jag det på 43.17, men då kändes det betydligt bättre.

Trist. Men det är bara att gå vidare.

Nästa tävling blir Icebug City Trail om två veckor.

Göteborgsgirot + TÄVLING!

girotgänget

I dag var det sista chansen att bli guidad runt MTB-banan på Göteborgsgirot av banläggaren himself, Leo Ranta. Själv hade jag två timmar lugn racer på schemat, men ett sånt här erbjudande kan man ju inte banga.

Det blev sista passet på ett rätt fint fyradagarsblock av träning för min del. I torsdags blev det två timmar racer, i fredags en timme löpning och styrka på gymmet, i går blev det en timme stiglöpning och idag blev det alltså MTB. Lätt trött i benen trampade jag iväg i full blås till samlingsplatsen för dagen, tygaffären Franssons – som för övrigt måste vara mer känd för att vara samlingsplats för cyklister än för att den faktiskt säljer tyger?

När jag kom fram visade det sig att det var fler som var sugna. Någon räknade till 97 tappra cyklister, vilket ju är helt sjukt. Och sjukt roligt! Så när vi väl körde igång var det inget skrämmande tempo direkt. Men stigarna blev snabbt tekniska så det gjorde inte så mycket. Jag ska inte försöka förklara hur banan går, det låter sig inte göras i text helt enkelt och det är faktiskt enklare att kolla på en karta.

Så istället ska jag försöka förklara vad jag tyckte om sträckningen. Långa banan är totalt 37 km, och vill man vara pedagogisk skulle man kunna säga att den går i tre etapper. Första etappen börjar vid Skatås och går kring stigarna vid Härlanda tjärn och upp mot Sävedalen. Superfina stigar där det är hyfsat lätt att hålla tempo, även för en amatör som jag. Etapp två är uppe i Sävedalsskogarna (tror vi åkte in på Vildmarksleden där borta någonstans? Har egentligen ingen aning), går förbi en golfbana och så småningom kom vi även upp på den beryktade Getryggen. Sen åkte vi nedför densamma. Här var det lite stökigare terräng. Mycket sten och rötter och annat bös, som – just nu – var på lite för hög teknisk nivå för mig. Fick gå ibland och sätta ner fötterna betydligt oftare, men kul hade jag ändå. Med lite teknikträning ska jag förhoppningsvis kunna köra överallt. Sista delen av banan går kring Lilla Delsjön och bort kring Kallebäck/Gaisgården/Brudaremossen och här var det rätt kuperat men tekniskt sett lättåkt. Så för eliten borde det kunna bli en rätt utslagsgivande tävling. Tekniskt som satan i början och många långa dödsbackar på slutet. Bland annat körde vi asfaltsbacken upp till masten, vilket ju var en killer utöver det vanliga.

Korta banan som mäter 25 km, innebär om jag förstått det rätt, att man slipper den jobbiga golfbane-och-getryggs-loopen i mitten av loppet. Det innebär en tekniskt enklare och betydligt snabbare banprofil. Det är också i den här startlistan man hittar undertecknad. Jag ska köra landsvägsloppet på lördagen, mtb-loppet på söndagen, göteborgsvarvsstafetten på onsdagen och sen är det Göteborgsvarvet lördagen efter Göteborgsgirot. Och eftersom Göteborgsvarvet länge varit ett stort mål för mig vill jag inte bränna mig för mycket helgen innan. Så jag fegar och tar den korta banan – som dessutom passar mig bättre rent tekniskt.

Som helhet tycker jag att det var en skitkul bana. På slutet av 90-talet och början av 2000-talet, när jag körde mycket MTB, körde jag många olika tävlingar i en herrans massa städer. Men jag tror aldrig att jag har kört någon bana som är så tekniskt krävande som denna. Loppet är ”bara” 37 km, men den tekniska nivån gör att det ändå blir en ordentlig ansträngning. Den typen av lopp älskas väl av alla happyiter och andra heldämpsfanatiker, så Göteborgsgirot borde verkligen kunna fylla en lucka.

Nu ska jag bara köra landsvägsbanan också. Ryktet säger att Mattias Reck ska guida genom banan någon gång i veckan men han har nog fullt upp med landslaget så hur det blir återstår att se.

Jag tänkte att vi ska ha en liten tävling också. Vad ni tävlar om är helt enkelt en startplats i Göteborgsgirot (värde 595:-) och vinnaren får själv välja vilket lopp den vill köra: korta mtb-banan, långa mtb-banan eller landsvägsloppet.

Och där kommer också tävlingsfrågan. Hur långt är egentligen landsvägsloppet i Göteborgsgirot?

För att tävla: maila rätt svar och dina kontaktuppgifter till mig på magnus@magnuscarlsson.com.

För att alla ska få en chans att hinna vara med håller jag tävlingen öppen till tisdag 16 april, kl 21. Då utser jag en vinnare.

Vinnare meddelas på bloggen. Kör hårt!

Passet på Garmin:

 

Göteborgsgirot +ANNAT

colting

Igår var jag på någon slags informationsträff om Göteborgsgirot. Plötsligt gick det upp för mig att det bara är en månad kvar. Nu har jag visserligen fått några (dock bara ett fåtal) landsvägspass i benen, men MTB:n är bara utplockad en gång hittills i år, så förberedelserna skulle väl kunna vara bättre. Men så är det väl ibland.

Göteborgsgirot är fortfarande inte fulltecknat, vilket jag tycker är lite tråkigt. Själv tycker jag det är skitkul att vara med första gången det körs, och jag hoppas innerligt att det får en skjuts och växer till ett jättelopp. Målsättningen är tydligen 25 000 deltagare inom fem år, vilket skulle innebära att Göteborgsgirot i så fall blir världens största cykellopp. Det kanske är en lite väl djärv målsättning, men omöjligt ska det absolut inte vara. Göteborgsgirots projektledare, GAIS:aren Fredrik Lundgren, jämförde igår loppet med Paris Roubaix. Nu menade han nog visserligen motionsklassen av det loppet, men det var ändå lite roligt.

Jonas Colting var också där och höll låda. Pratade i 200 knyck om allt från Stenålderskost till löpteknik. Roligast var när han, vilt gestikulerandes, visade hur svenska spinningcyklister springer till receptionerna på sina gym för att köpa Gainomax så fort de klarat av 45 minuter spinning.

Nåväl. Göteborgsgirot ska bli skitkul. Även om jag är lite orolig över formen. Så idag tog jag det säkra före det osäkra och drog ut på ett landsvägspass efter jobbet. Det blev liten  runda på typ fem mil: city – gamlestaden – alelyckan – cykelbanan mot gråbo – lerum – partille – kviberg – hem. Lite småfuktigt på både vägen och i luften, men inget som störde.

Som jag tidigare nämnt håller jag på och testar cyklar för en artikel i ett magasin. Nu har jag kört på en Rose Xeon RS-3000, en cykel som påminner väldigt mycket om cykeln från Canyon som jag testade häromveckan. Rosehojen är i aluminium med Ultegraväxlar och går som ett spjut. Lätt och fin och rapp.

rosebikes

Fredag och lördag är det löpning på schemat, men på söndag blir det MTB med Leo. Häng med vetja!

 

Startgrupp 2!

I går blev Göteborgsvarvets seedning klar. Jag kommer starta i led 2, futtiga tre minuter efter eliten. Startnummer 2787 är det ni ska hålla utkik efter och heja lite extra på.

Till startgrupp 2 kvalar jag in eftersom jag sprang på 1.32 förra året, vilket med största sannolikhet blir svårt att upprepa i år. Men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Startgrupp hittar man här, genom att fylla i sitt personnummer.

Sakta i backarna

Söndagens seedningslopp tog hårt på krafterna, och jag känner mig fortfarande inte 100% efter förkylningen. Var nere en vända på gymmet idag för att underhålla ryggen, som brukar börja krångla när den inte aktiveras. Började cykla lite motionscykel, men kroppen svarade inte riktigt så jag körde bara en halv tabata innan jag klev av. Tänker att jag ska ta det väldigt försiktigt, så att jag inte drar på mig fler sjukdomar nu. Det har jag inte tid med. Bättre då att varva upp sakta men säkert.

Min text om seedningsloppet finns bakom GP:s betalvägg här.

Uppdaterad bana på Göteborgsgirot!

banprofil_stadsgirot_130313_0 (1)

 

Idag gick Göteborgsgirot ut med informationen att man gjort om banan för landsvägsloppet 11 maj.

I korta drag innebär det att man kör den åt andra hållet, och att sträckan på gruset i Skatås blir lite kortare. Om detta är bra eller dåligt vet jag inte. Förmodligen är det skitsamma för min del. Men jag tänker spontant att det borde bli en mjukare backe upp på Angeredsbron.

Hur som helst ska det bli förbannat kul, och jag är glad att jag ska vara med i den allra första upplagan av Göteborgsgirot.

Nya bansträckningen nedan:

banstrackning_stadsgirot_0311_833px

Nytt lopp: Icebug city trail

cropped-citytraillogga

Jag har upptäckt ett nytt lopp som verkar skitkul. Icebug City Trail heter det och går av stapeln 5 maj.

Det är ett traillopp (även om jag insisterar på att man borde säga stig och inte trail) mitt inne i Göteborg. 6 000 meter är det på en varvbana som börjar vid Svenska mässan och sedan går i diverse kringelkrokar vid Burgårdsskogen innan det är varvning igen på mässan. Så i praktiken blir det säkert lika mycket asfalt som stig, men skit i det.

Mer info om banan här.

Tidsmässigt ligger Icebug City Trail perfekt i tiden för mig. Tävlingar i sig är kul och jag kör gärna så många jag har möjlighet till, men just det här loppet ligger två veckor innan Göteborgsvarvet om jag räknat rätt. Perfekt tillfälle att testa formen med sex kilometer i fullt blås alltså.

Anmälningen öppnar nu under eftermiddagen.

Loppet anordnas förresten under Nordic Outdoor, en mässa som verkar ovanligt kul.

 

Kämpa kroppen

Här har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Precis som i verkliga livet.

Åkte på en förkylning efter det bra intervallpasset i onsdags, och den vägrar släppa taget. Känns som jag tömt kroppen på ett par liter snor, men ändå är det inte över. Snart uppe i en vecka utan träning. Måtte det släppa snart så jag kan maxa på seedningsloppet i helgen…

Har för övrigt ett skitkul jobb som jag håller på med just nu. Testar racercyklar åt en tidning, så jag ska ut på gatorna och testa sex olika modeller så fort nästan har öppnat igen. Rätt fin lyx det där, att få kombinera jobb och nöje.

Mancold – igen

Vaknade i morse och insåg att jag drabbats av förkylning. IGEN.  Känns som hela våren har varit en lång förkylning, men så blir det väl när Göteborg inte kan bestämma om vi ska ha vinter eller vår.

Gårdagens vilodag blir nog förlängd med en extra vilodag idag, men förhoppningsvis kan jag köra ett pass i morgon igen. Jag hoppas verkligen det, för det känns som jag har en fin form på gång överlag.

Har för övrigt tappat fem centimeter i midjemått senaste veckorna. Snart kanske kilona börjar trilla av också.

Video från Göteborgsgirot

Såg just en jäkla fin video. I helgen körde nämligen Leo en runda av mtb-banan på Göteborgsgirot, där alla som ville fick haka.

En kille som hette Peter filmade visst hela klabbet. Komplett med cykelbyte (pga gren in i hjulet!) och isvurpa. Magiskt.

Av filmen att döma ser det ut att vara en skitkul bana. Jag ska så klart testa den så fort vädret och klimatet blir lite bättre.

Detta om detta. Här är filmen:

Happy Ride Göteborgsgirot 3.7 from Peter on Vimeo.

Långa intervaller och minitest av Adidas Boost

mattiaså
Mattias. Foto: Christer Hedberg.

I kväll har jag tränat med den gode Mattias Åkerberg, för de flesta kanske känd som reklamare, men numera även som löparbloggare. Mattias gör ett ambitiöst försök att slå sitt 20-åriga jag på Göteborgsvarvet, och har startat en blogg för den som vill följa vägen dit. För att kunna göra det krävs att han springer varvet under 1.48 och efter att ha sprungit med honom idag är jag övertygad om att han kommer kunna klara det, han såg väldigt lätt ut i steget.

Så, hur tränade vi då?

Jo. Ett pass med långa intervaller stod på schemat. Mattias hade ett förslag på en finfin slinga, som börjar vid hållplatsen Stockholmsgatan, sen går den in på ganska avskilda bilvägar. Vips springer man förbi Munkebäcks-Ica och sen är man snart tillbaka vid startpunkten. Ett varv mäter ungefär två kilometer.

Efter en lång och bra uppvärmning drog vi igång, och sen var det 4 x 7 minuter som gällde, med tre minuters joggvila mellan varje. Vi lyckades hitta tempot väldigt bra skulle jag säga och känslan var ovanligt bra genom hela passet. Sista intervallen var ganska jobbig, men gick att genomföra utan problem. Till nästa gång ska jag försöka trissa upp tempot ytterligare några sekunder.

Detta var också första gången jag testade Adidas superhajpade sko Boost. Den ska ju ha en helt ny typ av dämpning och lite nytt kändes det faktiskt. Man liksom studsar fram på ett annat sätt. Jag återkommer när jag testat den mer, men spontant känns det som att den är lite för svag för att vara mängdträningssko åt mig som tungviktare, men för intervaller känns den lovande.

Dagens siffror:

Total distans: 12.2 km
Total tid: 1:06:46
Intervallerna (tempo, medelpuls/maxpuls, stegfrekvens):
Första: 4:22 min/km, 165/176, 86
Andra: 4:25 min/km, 172/178, 85
Tredje: 4:26 min/km, 176/180, 85
Fjärde: 4:31 min/km, 179/185, 85

I morgon kan det bli vilodag. Vi får se.

Dagens puls:

puls 12 mars

 

Nya skor?

uform

Reebok har tagit fram en ny sko som verkar ball. ”U-FORM+” heter den. Det som är coolt är att man formar den efter sina egna fötter. Samma funktion har jag på ett par av mina mtb-skor, men för att forma dem måste man ta sig till Cykelcity, typ (orka det). För att forma Reebok-skon behöver man bara värma med en hårtork i två minuter, sen snör man på skon och sen är det klart. Kanske något för Shimano att ta efter?

Dock verkar skon vara lite väl klen för oss tjockisar att springa i, men det hade nog varit en jäkla grym sko att ha på gymet. Mina fötter har lite egen form så specialanpassat vore nog inte helt fel.

En gång försökte jag förrsten forma ett par innebandyskor. Först duschade jag med mina nya skor och hade dem sedan på mig när jag gick in i bastun. Tanken var att det skulle ge samma effekt, men jag är inte helt hundra på hur bra det egentligen fungerade. Men det kändes rimligt då.