Startgrupp 2!

I går blev Göteborgsvarvets seedning klar. Jag kommer starta i led 2, futtiga tre minuter efter eliten. Startnummer 2787 är det ni ska hålla utkik efter och heja lite extra på.

Till startgrupp 2 kvalar jag in eftersom jag sprang på 1.32 förra året, vilket med största sannolikhet blir svårt att upprepa i år. Men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Startgrupp hittar man här, genom att fylla i sitt personnummer.

Genomkörare med Aktivitus och Run With Post

gbgvarvet pressbild

Bild: Ben Roberts

För den som inte har några planer till helgen så anordnar Aktivitus och Run With Post en rolig grej på lördag. De springer hela Göteborgsvarvet-sträckan i grupp, och alla som vill och kan är välkomna att vara med. Gruppen leds av Aktivitus löparcoach Sina Andersson.-

Dock krävs lite löpvana, passet är tänkt att gå i 5 min/km-fart, vilket alltså ger en halvmara på runt 1.45. Riktigt bra genomkörare för den som vill testa formen, alltså.

När: Lördag 16 mars
Samling: 09.25 vid starten för Göteborgsvarvet.
Start: 09.30.
Tempo: 5 min/km

Länk till FB-event här.

Distanspass och nytt rekord!

Har precis kommit hem från ett fint distanspass i Skatås. Jag, Micke, Anders, Robin och Carl C var där och sprang. Micke tappade vi efter fem kilometer, efter 13 gick Robin och Carl in i bastun men jag och Anders gnetade på och avslutade med en sexkilometersskarvning runt skidbacken. Hade lite ont i höger höft under delar av passet och har lite ont i ryggen nu efteråt. Tror att det beror på isen som fortfarande belägrar skatås. Jag springer med broddar och har extremt svårt att springa 100% avslappnat på isigt underlag.

Hur som helst, dagens pass innebar att den här veckan blev personligt rekord i löpt distans. Enligt Runkeeper blev det 51.9 kilometer, vilket känns fenomenalt bra. Det gamla rekordet låg strax under 50-gränsen. Passen har bestått av ett löptest på Aktivitus, ett 16km-pass, ett 13km-pass och ett 19km-pass, de tre senare har skett med lugn, kontrollerad puls i Skatås.

Just distanspass är något jag lyckats ovanligt bra med i år, tycker jag. Tidigare år har jag haft bara några stycken 15+pass innan Göteborgsvarvet, men i år har det nog blivit ett i veckan i snitt. Det är lätt att ta sig iväg när man är några stycken som gör en grej av det och kan basta ihop efteråt. Ett väldigt skönt sätt att avsluta helgen, helt enkelt. Nu fattas bara lite snabbhetsträning, men den kommer. Snart ska jag också få mitt träningsprogram av Mattias Lundqvist, vilket förhoppningsvis ska göra mig snabb som få.

Det var allt för nu. Avslutar med en matbild. En (sämre) pannbiff i Skatåsrestaurangen.

sämre pannbiff

Lite om statistik

runkeeperstats

Till sist har jag sammanställt min statistik för 2012.

Jag hade inte tankat över data från min Garmin sedan slutet av sommaren, så det fanns lite att göra kan man säga. Men till slut blev det gjort.

Förståsigpåarna säger ju att antalet träningstimmar inte säger någonting, och det kan de väl ha rätt i. Men någonting måste vi ju göra med de där siffrorna.

Totalt blev det 250 timmar träning 2012. Målet var 300 så det sket sig lite. Men 250 är ändå mer än vad jag någonsin haft förut.

Dock tycker jag att fördelningen är desto mer intressant. Av de 250 timmarna består 53 av löpning, fördelat på 612 kilometer. Spontant tycker jag att det låter väldigt lite. Kanske bör jag vara stolt över den där Göteborgsvarvstiden ändå.

Cyklingen, då? Jo. Den är riktigt pinsam. 20 timmar och 499 kilometer blev det på landsvägshojen. På MTB:n är motsvarande siffror 38 timmar och 556 kilometer. Det är en dyr cykel per kilometer, det…

Resterande tid är alltså fördelat på gym, innebandy och badminton. Alltså nästan tre gånger så mycket sånt jämfört med löpningen. Sjukt.

Här är också det jag spontant tänker att jag borde ändra. Mindre tid på gymmet och fler timmar i sadeln. Man blir bra på det man tränar på. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Tittar man på januari så blev det 24.5 timme, där 13 timmar är gym och innebandy. Cykling 2 timmar och löpning 9. Totalt blev det tio mil i löparspåren i januari, vilket känns riktigt bra.

Det var allt för nu. Lite hederlig statistik klockan fyra en fredagseftermiddag. Jag = ett blogg-geni.

 

Nytt jobb! Magnus Carlsson om träning

Ni har väl inte missat att jag har nytt jobb?

Varje vecka resten av året skriver jag en text om min träning på gp.se. Texterna kommer att ha fokus på löpning och cykel och till en början är det Göteborgsgirot och Göteborgsvarvet som jag satsar på.

Texterna ligger bakom GP:s betalvägg, vilket innebär att ni behöver tillgång till GP+ för att kunna läsa dem. Alla som är prenumeranter på GP:s papperstidning har tillgång till detta (logga in med fakturanummer) – och för den som inte har det går det att köpa tillgång. Tror det kostar 39 kr/månad.

För den som inte vill pröjsa för att läsa om den gode Magnus Carlsson, så kan man alltid fortsätta läsa bloggen. Den är gratis. Under 2013 blir den förhoppningsvis också lite mer kontinuerligt uppdaterad.

Intervju med mig här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301826-folj-magnus-vag-mot-toppformen?ref=fb

Första texten här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301821-jag-ar-ingen-lopare-jag-ar-en-joggare

Tillbaka på banan

gymbild

Ni kanske trodde att jag var död. Det är jag inte.

För första gången på länge har jag haft riktigt roligt på träningen och då känns det aktuellt att blogga igen.

Summerade januari idag och såg att jag nästan kom upp i 100 kilometer löpning. Det kanske inte låter så mycket för världen, men jag är väldigt nöjd. Bästa känslan var häromdagen när jag hade bestämt mig för att köra 4×4-intervaller. Jag var sådär löjligt trött efter jobbet och fick gräva riktigt djupt för att hitta energin, men när jag väl fått på mig löpkläderna var jag så sjukt sugen på löpbandet. DET är en häftig känsla.

Ska nu försöka:

1) Gå ner ett kilo i veckan fram till Göteborgsvarvet

2) Fortsätta köra minst tre löppass i veckan: ett lugnt distanspass och två fartpass.

Har förresten en annan riktigt rolig grej på gång. Mer om det framöver.

Nu kör vi (igen)!

Innebandysäsongen och stela lår


Kamratföreningen Kortedalarna. Bild: Rikard Lavitskij

Innebandysäsongen är i full gång. Man kan väl lugnt säga att kroppen inte hängt med där. Vi tränar en gång i veckan och nu är det även en match i veckan. Detta innebär konstant träningsvärk i lår och sätesmuskel.

Men det är som jag brukar säga: det är en livsstil.

Börjar förresten bli dags att börja träna för Göteborgsvarvet. Min plan för vintern: ett distanspass, ett snabbdistans och ett intervallpass per vecka. Får väl se om det håller. Men gör det det, samtidigt som jag går ner några kilo, bör det faktiskt inte vara omöjligt att slå familjerekordet (på 1.26).

Träningsvärken från helvetet

Efter Göteborgsvarvet har det inte varit speciellt roligt att gå ur sängen. Benen känns som betong. Har aldrig ens upplevt träningsvärk i närheten av denna. Varje steg jag tar hugger det till i låren och vaderna och jag vill mest falla ner i en liten hög och gråta.

Men det har jag inte tid med, så i går gav jag mig ut i Kortedalaskogarna. 30 minuters återhämtningsjogging i 5.30-fart blev det. Varje meter var ren och skär smärta. Vid branta backen vid brandstationen pep min Garminklocka plötsligt till. Den trodde att jag hade stannat.

Men nu kan det ju bara bli bättre.

I kväll blir det gym med Draken och i morgon blir det förhoppningsvis ett löppass eller något annat ovärdigt. Sen hoppas jag få låna pappas 29-tummare på Orust i två dagar. DET är jag riktigt peppad på.

Kämpa!

Garminfil och mera varvet

Nu har jag fått in Garmindatan i datorn. Här är Göteborgsvarvsdetaljerna. Blev lite vajsing i början. Startade den för tidigt och försökte nollställa klockan direkt. Då hängde sig skiten. Tog 1.5 minut innan jag fick igång den igen. Men sen så levererade den, min lilla 310 XT.

Starten av varvet var f ö märklig. Trängde mig väl längst fram i min startgrupp, och när startskottet gick började jag väl springa på. Hade en kille bredvid mig, sen kändes det som att det var helt tomt bakom. Alla andra började i fistempo. Mycket märklig känsla att springa mer eller mindre ensam in i Slottsskogen. Att det dessutom var ont om publik gjorde att man undrade om man typ sprungit fel eller startat för tidigt. Men efter ett par hundra meter var jag ikapp alla varvet-veteranerna som startade tre minuter innan, och då insåg jag att jag var rätt. Gött.

I kväll blir det någon form av lättare träning, har ännu inte bestämt vad. Antingen rullar jag lite cykel, joggar lätt, eller tar mig till gymmet. Den som lever får se.

Post Göteborgsvarvet

Nu är Göteborgsvarvet över.

Det känns lite märkligt. Det är ändå tävlingen som varit det stora målet i min träning. Plötsligt är allt över. Och skönt är väl det.

Men för första gången på en evighet känner jag en känsla som jag nästan hunnit glömma bort.

Jag känner mig himla nöjd. Gick i mål på 1.32.12 igår, med ett snitt på 4.23/km, en tid jag nog aldrig trott att jag skulle klara. Hela tiden har jag tänkt att jag i den bästa av världar kunde gå under 1.35. Så det var ju gött.

Sammanfattning av loppet:

Jag var rejält nervös innan start. Det, i kombinatinon med att jag nog både ätit och druckit aningen för lite, var nog anledningen till att jag mådde rätt illa första 8 kilometrarna. Kände mig snurrig och illamående. Men sen, någonstans på Hisingen, började det kännas bättre. Jag trummade på i 4.25-tempo, med pulsen runt 165. Började känna mig stark. Då kände jag att det var dags att öka. Förra året gick jag i mål och kände direkt efter att jag hade mer att ge. Det skulle inte få hända igen.

Så från SVT-huset ungefär började jag öka. Sprang om massvis med människor på Göta Älvbron och fortsatte min forcering på Avenyn. Sög i mig en koffeingel vid Kungsportsplatsen och kände mig rejält stark i benen. Vid Övre Husargatan började benen segna ihop, jag petade i mig en till gel, blev påhejad av min grymma klack och sen fick pannbenet bekänna färg sista biten. Sista halvkilometern var väl kanske inte det mest graciösa löpsteget världen sett, men det gick ändå.

Mycket nöjd med min spurt sista fem kilometrarna, och framförallt mycket nöjd med insikten om att jag kanske inte är så långsam ändå. Men allra mest nöjd är jag över att jag spöade min vän, bloggprofilen Eric, med 18 sekunder. Roligt att vara så jämn med någon som man brukar träna med.

Nu blir det några dagars lätt vila, sen är det väl bara att blicka framåt. Till nästa år ska jag försöka spänna bågen ordentligt. Då siktar jag på att komma under 1.27, vilket skulle innebära nytt familjerekord. Klarar jag det kan jag lägga av med löpningen sen. Dessutom har jag ju så klart sub40 som ett stort mål. Följ mig gärna på den resan!

(Här borde min Garmin-fil ligga, men ni får hålla er tills jag hittar USB-stickan för överföring. Tror den ligger på jobbet.)

 

Snart smäller det

Om 24 timmar är jag förhoppningsvis i mål på Göteborgsvarvet. All tid fram tills dess är en ren och skär plåga.

Men i går var det hur som helst dags att hämta nummerlapp och gå på mässa. Festligt värre!

Hade med mig Draken och Micke. Det regnade så in i helvete.

Min nummerlapp var så klart på samma ställe som elitens.

Vi fick snabbt våra nummerlappar och de här nöjdingarna var därmed glada.

Göteborg Energi hade en tävling där man skulle gissa sluttid. Jag hoppades mer än vad jag gissade.

Anders Szalkai var där och höll låda.

Kittade upp med nya löparstrumpor och kompressionsstrumpor.

Och fyllde på energidepåerna lite.

I dag har jag klämt en pasta från Aldardo. Eftermiddagen har sedan kännetecknats av huvudvärk, illamående och annat nojande. Men det hör väl till.

Om någon skulle vilja bevaka mig så har jag startnummer 9136. Startgrupp 5. 13.46 går starten. Springer förmodligen i orange tröja, eftersom jag representerar Kamratföreningen Kortedalarna.

Detta om detta.

Det finns kanske lite hopp

Göteborgsvarvet kryper sig allt närmare. Två dagar kvar nu.

Ett ”lätt” katastrofpass i tisdags kväll (7km @4.50/km) gjorde att jag var nära att ställa in hela skiten. Men riktigt så långt ska vi väl inte behöva gå.

Hur som helst känns formen inte helt hundra. Stressigt satan på jobbet och hängig i kroppen. Men jag börjar ändå känna något slags hopp.

Tog mig till gymmet i går morse. Ställde mig på bandet, började köra lite i 4.10-tempo. Drog väl av 2.5 kilometer och fick ÄNTLIGEN den där känslan av att jag kunde nöta på hur länge som helst. Men jag vågade inte testa så jag stängde av bandet innan det blev jobbigt. Som en kung. Sen gymmade jag lite överkropp och hade – faktiskt! – ganska bra pang i musklerna. Det har väl inte hänt sedan Ludvikafesten 2001, ungefär. För övrigt sjukt bra det här med att gymma på förmiddagen. Man behöver bara trängas med några pensionärer (för ett tag sedan såg jag en som hade pulsband UTANPÅ sin t-shirt, det ni), så man behöver nästan aldrig vänta på att maskiner ska bli lediga. Värre är det på seneftermiddagen när gymmet invaderas av powerwalkbrudar i keps och läppglans. Inget jag kan rekommendera.

Anyway, idag känns formen åt helvete igen. Men vem hade förväntat sig något annat? Ska hämta nummerlappen i eftermiddag och köpa onödiga grejer på tillhörande löparmässan, sen blir det väl benen i högläge i kväll. I morgon blir det nog ett lugnt pass med nån liten rusch för att väcka liv i mina träpåkar till ben. Kommer nog köra utan klocka dock. Orkar inte med panikångesten det innebär att ha dåliga splittar dagen innan tävling.

Detta om detta. Bjuder på en idolbild från gymmet igår. Hur är er form inför varvet, förresten?

 

 

Läget inför varvet

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, det vill säga tävlingen jag tränar för hela året.

I år har jag tränat mer än någonsin. Gjort ganska bra tider för att vara mig (bland annat 21 km på träning på 1.37) och känt mig rätt rapp i steget.

Men de sista dagarna har jag känt mig sliten som fan. Och idag är jag täppt i näsan. Paniken börjar smyga sig genom hela kroppen.

Så nu återstår väl bara att se om det finns en gud eller inte. Finns det det så springer jag varvet under 1.35. Det är väl bara att hoppas.

För att hålla tankarna borta från den täppta nästan kollar jag nördiga cykelklipp. Som det här, där några amatörer blåser om Lampre-stallet. Mycket roligt.

Den här veckan blir det som sagt mycket vila, men benen ska nog få känna på några kilometer ikväll ändå. De måste ju komma ihåg att de lever.