Långa intervaller och minitest av Adidas Boost

mattiaså
Mattias. Foto: Christer Hedberg.

I kväll har jag tränat med den gode Mattias Åkerberg, för de flesta kanske känd som reklamare, men numera även som löparbloggare. Mattias gör ett ambitiöst försök att slå sitt 20-åriga jag på Göteborgsvarvet, och har startat en blogg för den som vill följa vägen dit. För att kunna göra det krävs att han springer varvet under 1.48 och efter att ha sprungit med honom idag är jag övertygad om att han kommer kunna klara det, han såg väldigt lätt ut i steget.

Så, hur tränade vi då?

Jo. Ett pass med långa intervaller stod på schemat. Mattias hade ett förslag på en finfin slinga, som börjar vid hållplatsen Stockholmsgatan, sen går den in på ganska avskilda bilvägar. Vips springer man förbi Munkebäcks-Ica och sen är man snart tillbaka vid startpunkten. Ett varv mäter ungefär två kilometer.

Efter en lång och bra uppvärmning drog vi igång, och sen var det 4 x 7 minuter som gällde, med tre minuters joggvila mellan varje. Vi lyckades hitta tempot väldigt bra skulle jag säga och känslan var ovanligt bra genom hela passet. Sista intervallen var ganska jobbig, men gick att genomföra utan problem. Till nästa gång ska jag försöka trissa upp tempot ytterligare några sekunder.

Detta var också första gången jag testade Adidas superhajpade sko Boost. Den ska ju ha en helt ny typ av dämpning och lite nytt kändes det faktiskt. Man liksom studsar fram på ett annat sätt. Jag återkommer när jag testat den mer, men spontant känns det som att den är lite för svag för att vara mängdträningssko åt mig som tungviktare, men för intervaller känns den lovande.

Dagens siffror:

Total distans: 12.2 km
Total tid: 1:06:46
Intervallerna (tempo, medelpuls/maxpuls, stegfrekvens):
Första: 4:22 min/km, 165/176, 86
Andra: 4:25 min/km, 172/178, 85
Tredje: 4:26 min/km, 176/180, 85
Fjärde: 4:31 min/km, 179/185, 85

I morgon kan det bli vilodag. Vi får se.

Dagens puls:

puls 12 mars

 

Magnus testar: Göteborg Running Club

Göteborg Running Club

I går var en bra dag på jobbet. Fick träna och jobba samtidigt.

Anledningen var att jag skriver ett längre reportage för GP om grupplöpning kontra springa ensam. Så jag och den eminente fotografen Erik Abel snörade på oss löparskorna och hängde med Göteborg Running Club på ett 80-minuterspass.

Nu ska jag inte skriva för mycket om det innan texten gått i tryck, men jag kan verkligen rekommendera Göteborg Running Club. Vi körde uppvärmning, löpskolning, backintervaller och styrka. Skitkul och dödsjobbigt. Känns rätt bra i benen idag…

Kommer helt klart vara med fler gånger. Dessvärre krockar det med innebandyträningarna, men det får man väl lösa på nåt sätt.

Håll utkik efter reportaget! Det kommer i oktober om allt går som det ska.

Testat cykeln


Min lilla (eller stora) Raven 29 2.0.

Glömde skriva att jag testat cykeln nu. Den gick ju alldeles fantastiskt. Finaste och skönaste cykeln jag någonsin haft.

Men helt utan missöden gick det så klart inte.

Hade tänkt köra runt Stora och Lilla Delsjön för att bara testa cykeln lite lätt och inte skita ner mig. Men när man kommer till Skatås är det ju svårt att låta bli…

Så jag susade in på stigarna och vips var det lera upp till knäna (faktiskt var det bokstavligt talat det en gång), men med 29″-hjulen så var det ju bara att trampa på lite.
Men någonstans på styret började jag känna att det glappade som bara den vid framhjulet. Då hade snabbkopplingen fram gått upp och hjulet hängde löst. Hur det gick till vet jag inte riktigt, men jag skruvade fast den och sen satt den som en smäck resten av turen. Fick dra åt styret en extra gång också men efter att ha justerat sadelhöjd lite så tror jag att jag nu är redo att börja köra med cykeln på allvar.

Lyckades även tappa klossen på ena SPD-skon. Det var väl det värsta tänkbara ungefär. Att cykla 10 km stig på Eggbeaterpedaler utan klossar är inget jag rekommenderar.

Skulle köra en runda i går också, men eftersom vi nyligen flyttat går den mesta tiden till uppackning av flyttkartonger. Sprang 8 kilometer på kvällen istället, och för en gångs skull gjorde det inte så ont i knät. Däremot gick det förbannat långsamt, men vad kan man förvänta sig när man gått upp tio kilo på en sommar?

Magnus testar: Dödskrasch


Stärkt av den härliga rundan på Kuststigen bestämde jag mig för att köra lite MTB-intervaller. Har en bra intervallbana på Orust som brukar ta ungefär 10 minuter per varv. Taggad som satan satte jag igång, hann få igång ett skitbra flow.

Sen sa det pang.

Synd satan för jag hade nog en bra intervalltid på gång. Jag vet inte riktigt vad som hände, men en dödskrasch var det. Jag tror ungefär som följer:
Jag kommer in i en kurva med mycket hög fart. Inser att farten är lite för hög för kurvan, som är 90 grader och har lösgrus. Börjar således bromsa kraftigt. Precis innan kurvan är en ganska brant sluttning, och förmodligen har jag haft för mycket framåtvikt samtidigt som jag tokbromsat nerför en sluttning.

Nybörjarmisstag månne, men satan vad ont det gjorde. Landade på skallen eller på näsan, jag har ingen aning. Men det var blod och prylar överallt när jag försökte ställa mig på benen igen.

Det blödde lite ur näsa och mun. Klarade dock tänderna, vilket väl får anses vara tur i oturen. Munnen fick en rejäl smäll så min första tanke när jag låg med ansiktet i gruset var att jag nu var utan framtänder.


Cykeln klarade sig bra, men näsan fick en rejäl smäll. Den verkar dock inte blivit bruten, bara lite svullen. Fått en rejäl blåtira också. I kraschen lossnade ena näsvingen på mina Shimano-brillor och sen måste de ha tryckts till mot ögat på något vänster. Kan man köpa nya såna gummigrejer separat?


Hjälmen sprack i kraschen. Lite otäckt. Och drygt att tjacka ny. Var himla nöjd med denna, en Giro Monza.

I morgon börjar jag årets sommarvikariat på GP Nöje, återstår väl att se om de släpper ut mig på några intervjuer. Ser ju ut som en boxare just nu.

Landade för övrigt med fejjan mittemellan dessa två. Tur, som sagt.

Magnus testar: Mountainbike på Kuststigen

Den senaste tiden har jag ju gjort det till min grej att testcykla diverse vandringsleder. Under midsommarveckan var jag på Orust så då slog det mig att det efter Bohusleden och Paradiset nu var dags för Kuststigen.

Det var varmt men full storm så dagen till ära blev det kort-kort och vindväst. Peppen var hög!

Planen var att cykla från Ellös till Göksäter. Riktigt så blev det inte, men nästan. Hittade efter en stund infarten till leden, vilket inte var helt lätt. Vi talar om en led som börjar i meterhögt gräs (hemskt att ta sig genom med kortbyxor pga fästingar), bara att kötta igenom för att komma in i skogen. Väl där var det fet klättring som gällde. Klättring, till fot alltså. Käpprätt uppåt, stenar, buskar och skit överallt.

Men så småningom planade det ut och blev ganska cykelbart. Bortsett från några enorma träd som låg över stigen, lite trasiga spänger, myrstackar och annat bös så var det en härlig runda.

Efter ett tag anslöt jag till en annan stig, Kulturstigen Svens altare. Den här stigen var väl ungefär 20 gånger bättre. Snabbåkt och de hinder som uppstod klarade 29-tummaren utan problem. Så om man vill cykla ellös-göksäter så rekommenderar jag att man istället åker in på stigen lite längre norrut, vid skyltning mot Svens Altare. På denna lilla skogsväg mötte jag tyvärr också en orm, modell större. Inspekterade den inte särskilt noga, så jag vet inte om det var snok eller huggorm eller annat, men äckligt var det. Men gött med lite maxpuls på träningen.

Till sist hittade jag det omtalade altaret. Det var ett utsiktstorn på fyra våningar. Klättrade upp och åt en bar. Tog några bilder på utsikten men de blev rätt intetsägande, så jag besparar er från dem.

Sen fortsatte jag mot Göksäter. Här var stigen inte riktigt lika bra, men fortfarande helt okej. Bland annat fick man forcera det här trialhindret.

Sen började energin, trots intag av bar och sportdryck, att ta slut. Solen gassade på rätt bra och all dricka var slut. Tänkte kämpa på ett tag till, men efter en grande felkörning på några kilometer bestämde jag mig för att avbryta rundan i förtid. Rullade hemöver men fick åtminstone ihop tre timmar och 46 kilometer åkning.

Fina småvägar att rulla hem på.

Hittade lite kossor. Såg glad ut men energin var egentligen helt slut och allt var skit.

Efteråt gjorde jag en stor upptäckt! Cykelbrännan är på gång!

Passet på Garmin:

 

 

29er – igen!

Jag ska ha en veckas semester innan jag börjar jobba på GP efter midsommar. Delar av den veckan kommer jag att tillbringa på Orust, för att ta det lugnt och ha det gött.

Och för att cykla 29er.

Lånade ju pappas 29tummare det för ett tag sedan, och blev helt lyrisk över upplevelsen. Min gamla gamla Cyclepro börjar ju bli sämre och sämre så det är nog inte helt otänkbart att jag kittar upp med en Cube snart Hade varit finfint med en 29″ på Finnmarksturen i höst.

En Cube Reaction 29 GTC PRO får man för strax över 16 000 hos Pedalogerna, och riktar man blicken mot Tyskland kan man få den ännu billigare. Mycket cykel för pengarna! Ska bara komma på hur jag ska finansiera den.

 

Första testet av skorna

Nu har jag äntligen testat mine Nike Lunarglide +3 för första gången. Innan fotbollen igår gav jag mig ut på en 10km-tur för första gången sedan varvet, tror jag bestämt. Gick helt klart över förväntan. Skorna kändes riktigt bra. Stabila men inte onödigt mycket dämpade. Gött. Kunde mata på rätt bra, blev inte trött i vare sig hjärta eller ben. Men så efter åtta kilometer började det strama ordentligt i höger ljumske. Kom hursomhelst i mål med 4.25 i snitt. Inget sub40 direkt, men en bra tid för att vara mig.


Lyssnade på England-Frankrike medan jag sprang.


Sen var det kompressionsstrumpor framför tv:n som gällde. Testar ett par från Gococo nu. Gillar dem. Klart mycket bättre än Nikestrumporna. Idag haltar jag lite lätt, hugger liksom i ljumsken. Men förhoppningsvis är orsaken bara att jag inte var van med de nya skorna. Men det ska jag ju bli.

I kväll kan det bli en tur på racern eller en vända på gymmet. Det återstår att se.

Gårdagens pass: