Långa intervaller och minitest av Adidas Boost

mattiaså
Mattias. Foto: Christer Hedberg.

I kväll har jag tränat med den gode Mattias Åkerberg, för de flesta kanske känd som reklamare, men numera även som löparbloggare. Mattias gör ett ambitiöst försök att slå sitt 20-åriga jag på Göteborgsvarvet, och har startat en blogg för den som vill följa vägen dit. För att kunna göra det krävs att han springer varvet under 1.48 och efter att ha sprungit med honom idag är jag övertygad om att han kommer kunna klara det, han såg väldigt lätt ut i steget.

Så, hur tränade vi då?

Jo. Ett pass med långa intervaller stod på schemat. Mattias hade ett förslag på en finfin slinga, som börjar vid hållplatsen Stockholmsgatan, sen går den in på ganska avskilda bilvägar. Vips springer man förbi Munkebäcks-Ica och sen är man snart tillbaka vid startpunkten. Ett varv mäter ungefär två kilometer.

Efter en lång och bra uppvärmning drog vi igång, och sen var det 4 x 7 minuter som gällde, med tre minuters joggvila mellan varje. Vi lyckades hitta tempot väldigt bra skulle jag säga och känslan var ovanligt bra genom hela passet. Sista intervallen var ganska jobbig, men gick att genomföra utan problem. Till nästa gång ska jag försöka trissa upp tempot ytterligare några sekunder.

Detta var också första gången jag testade Adidas superhajpade sko Boost. Den ska ju ha en helt ny typ av dämpning och lite nytt kändes det faktiskt. Man liksom studsar fram på ett annat sätt. Jag återkommer när jag testat den mer, men spontant känns det som att den är lite för svag för att vara mängdträningssko åt mig som tungviktare, men för intervaller känns den lovande.

Dagens siffror:

Total distans: 12.2 km
Total tid: 1:06:46
Intervallerna (tempo, medelpuls/maxpuls, stegfrekvens):
Första: 4:22 min/km, 165/176, 86
Andra: 4:25 min/km, 172/178, 85
Tredje: 4:26 min/km, 176/180, 85
Fjärde: 4:31 min/km, 179/185, 85

I morgon kan det bli vilodag. Vi får se.

Dagens puls:

puls 12 mars

 

Nya skor?

uform

Reebok har tagit fram en ny sko som verkar ball. ”U-FORM+” heter den. Det som är coolt är att man formar den efter sina egna fötter. Samma funktion har jag på ett par av mina mtb-skor, men för att forma dem måste man ta sig till Cykelcity, typ (orka det). För att forma Reebok-skon behöver man bara värma med en hårtork i två minuter, sen snör man på skon och sen är det klart. Kanske något för Shimano att ta efter?

Dock verkar skon vara lite väl klen för oss tjockisar att springa i, men det hade nog varit en jäkla grym sko att ha på gymet. Mina fötter har lite egen form så specialanpassat vore nog inte helt fel.

En gång försökte jag förrsten forma ett par innebandyskor. Först duschade jag med mina nya skor och hade dem sedan på mig när jag gick in i bastun. Tanken var att det skulle ge samma effekt, men jag är inte helt hundra på hur bra det egentligen fungerade. Men det kändes rimligt då.

Downhill, lerfest och innebandy

I helgen gjorde jag ett fantastiskt roligt reportage åt GP. Reportaget handlar om downhill för amatörer, och självklart gav jag mig själv ut i backen för att testa.
Efter att ha spänt på mig alla tänkbara skydd och vurpat ett par gånger i liften, så började jag åka. Och det var så sjukt skoj.

Jag, som aldrig kört på heldämpat förut, fick vara med om en helt ny upplevelse. Sen var väl tekniken på den nivån att det gått snabbare att gå ner. Men vad gör det. Känner helt klart att detta är något jag måste prova igen.

Fick feeling efteråt, så jag stack upp till Skatås och röjde runt i leran i 90 minuter. Börjar bli allt mer kompis med min Focus nu, tror aldrig jag varit så nöjd med ett köp. Däremot tror jag det börjar bli dags för köp av ny cykeltröja. Den där Castelli-historien på bilden ovan börjar kännas lite… utdaterad.

Annars är det mycket innebandy på schemat nu. Två timmar träning i kväll, träningsmatch mot Surd (Tror det är Sveriges största förening för döva!) i morgon och seriepremiär mot Backa boys på lördag. Ska bli roligt, men det hade ju inte skadat om man vägde 10 kg mindre.

MTB med Johan

Introducerade min gode vän Johan till världens finaste sport igår. Han fick låna min gamla cykel (som numera är Vintercykeln med stort V) och blev trött och glad.

Det är så sjukt kul att cykla i skogen alltså. Beredd att kalla det för det bästa som finns. Det är något magiskt i att man 1) är utomhus 2) är i skogen 3) hinner röra sig över stora ytor under ett pass 4)hela tiden måste vara fokuserad, därmed kan man släppa allt annat.

Måste cykla mer, helt enkelt.

För övrigt har jag testat min nya hjälm några gånger nu. En Limar Ultralight.
Världens lättaste hjälm! Känns knappt på skallen. Rekommenderas varmt. Här ackompanjerad av en klassisk Campa-keps och en skitful jacka från Soc:

Glad kille

Testat cykeln


Min lilla (eller stora) Raven 29 2.0.

Glömde skriva att jag testat cykeln nu. Den gick ju alldeles fantastiskt. Finaste och skönaste cykeln jag någonsin haft.

Men helt utan missöden gick det så klart inte.

Hade tänkt köra runt Stora och Lilla Delsjön för att bara testa cykeln lite lätt och inte skita ner mig. Men när man kommer till Skatås är det ju svårt att låta bli…

Så jag susade in på stigarna och vips var det lera upp till knäna (faktiskt var det bokstavligt talat det en gång), men med 29″-hjulen så var det ju bara att trampa på lite.
Men någonstans på styret började jag känna att det glappade som bara den vid framhjulet. Då hade snabbkopplingen fram gått upp och hjulet hängde löst. Hur det gick till vet jag inte riktigt, men jag skruvade fast den och sen satt den som en smäck resten av turen. Fick dra åt styret en extra gång också men efter att ha justerat sadelhöjd lite så tror jag att jag nu är redo att börja köra med cykeln på allvar.

Lyckades även tappa klossen på ena SPD-skon. Det var väl det värsta tänkbara ungefär. Att cykla 10 km stig på Eggbeaterpedaler utan klossar är inget jag rekommenderar.

Skulle köra en runda i går också, men eftersom vi nyligen flyttat går den mesta tiden till uppackning av flyttkartonger. Sprang 8 kilometer på kvällen istället, och för en gångs skull gjorde det inte så ont i knät. Däremot gick det förbannat långsamt, men vad kan man förvänta sig när man gått upp tio kilo på en sommar?

I kväll smäller det (förhoppningsvis)!

Till sist gick ju allt väldigt bra med XXL.

Efter att ha fått kontakt med företagets cykel- och skidansvarige hände det grejer. Hans service var fenomenal på alla vis, jag fick en Raven 29 2.0 istället och den är så sjukt snygg.

Dessvärre har jag inte hunnit testa den än. Bring krånglade massa med leveransen, men till sist dök den upp – lagom till att jag skulle åka bort en vecka. Sen var det fullt upp med flytten efter det. Men i dag hoppas jag kunna göra en liten premiärrunda. Är så himla sugen.

Återkommer!

XXL och jag = kompisar igen

Nu har det hänt lite grejer.

I förstaläget var supporten hos XXL katastrofal, men nu har de visat att de faktiskt bryr sig om kunderna.

Efter lite meck fram och tillbaka ringde XXL:s cykelansvarige upp mig. Han var himla trevlig. De beklagar så mycket och jag får en Raven 29 2.0 istället. Den skickas från Norge i dag, till Bäckebol och sen vidare till mig. Känns som en bra lösning.

Den uttänkta semestercyklingen blir inte av, men jag får ändå en bra cykel. Så nu är jag ganska nöjd ändå. Ska bli himla kul att testa, när den nu kommer.

Focus Raven 29 2.0

Att köpa cykel från XXL – inte helt enkelt.

Som ni kanske minns så var jag lyrisk för en vecka sen, efter att ha beställt en Focus Racen 29 3.0 från XXL Sport & Vildmark.

Cykeln skulle levereras inom 3-6 dagar, perfekt för mig som tänkt lägga hela semestern på att cykla.

I dag hade det gått 6 dagar, och cykeln kom med bud.

Dock var den i fel storlek.

Jag hade beställt en L, men i paketet var en M.

Jag ringer genast kundtjänst, som konstaterar att ”något blivit fel” och att de skulle undersöka vad som blivit fel. Jag svarade att det inte spelar någon roll för mig vad som blivit fel – det som är viktigt för mig är att jag får min cykel och att jag får det snabbt.

20 minuter senare ringer kundtjänst upp. Storlek L är slut på alla XXL:s lager. Jag säger att de får väl ta hem en ny då, för hos leverantören lär de väl inte vara slut.

Då möts jag av det sämsta jag hört någonsin ”Nej, vi tar inte hem enskilda cyklar. Anledningen till att vi håller låga priser är att vi gör stora beställningar”. Som att det skulle vara mitt problem. Har jag beställt en cykel så ska jag få den också.

Istället föreslår de en cykel som de menar är likvärdig. En White (deras eget märke) – som dessutom är en 26″. De tycker alltså att en 26″ är likvärdigt en 29″. Om man säljer cyklar bör man kanske ha lite bättre koll än så?

Påpekar detta för personen i telefon, som svarar ”Aha, jag har inte så bra koll på cyklar”.

Ridå.

Nu ska de kolla mer på det och återkomma.

Själv hade jag hoppats på att vara ute och cykla på Bohusleden just nu. Men det går inte, för att XXL klantar sig. Det var längesedan jag var så här ledsen. Och arg.

Fortsättning följer!

Ny cykel och nytt liv

Här har det inte hänt så mycket sedan midsommar. Efter dödskraschen blev jag lite spak och tappade motivationen något. Dessutom började jag jobba som en tok, så den senaste månaden har jag mest jobbat och sovit. För att toppa det har jag dessutom fått någon form av löparknä. Utsidan av vänster knä gör ont så fort jag försöker springa. Försöker bota det med stretching men det går lite segt. Istället har jag tröstätit ganska mycket lösgodis. Och glass. Har lyckats med konststycket att nå upp i typ sex extra sommarkilon.

Men nu är det slut på det!

I söndags beställde jag en ny cykel, som snart levereras.

En Focus Raven 29 3.0. Känns helrätt och jag är sjukt peppad. Behöver en ny hjälm bara, eftersom jag kraschade sönder den förra.
Focus Raven 29 3.0

All info om cykeln här.

Nästa vecka börjar det nya livet. Diet och hård träning. 1 september blir jag sambo och hösten kommer bli perfekt.

29er – igen!

Jag ska ha en veckas semester innan jag börjar jobba på GP efter midsommar. Delar av den veckan kommer jag att tillbringa på Orust, för att ta det lugnt och ha det gött.

Och för att cykla 29er.

Lånade ju pappas 29tummare det för ett tag sedan, och blev helt lyrisk över upplevelsen. Min gamla gamla Cyclepro börjar ju bli sämre och sämre så det är nog inte helt otänkbart att jag kittar upp med en Cube snart Hade varit finfint med en 29″ på Finnmarksturen i höst.

En Cube Reaction 29 GTC PRO får man för strax över 16 000 hos Pedalogerna, och riktar man blicken mot Tyskland kan man få den ännu billigare. Mycket cykel för pengarna! Ska bara komma på hur jag ska finansiera den.

 

Första testet av skorna

Nu har jag äntligen testat mine Nike Lunarglide +3 för första gången. Innan fotbollen igår gav jag mig ut på en 10km-tur för första gången sedan varvet, tror jag bestämt. Gick helt klart över förväntan. Skorna kändes riktigt bra. Stabila men inte onödigt mycket dämpade. Gött. Kunde mata på rätt bra, blev inte trött i vare sig hjärta eller ben. Men så efter åtta kilometer började det strama ordentligt i höger ljumske. Kom hursomhelst i mål med 4.25 i snitt. Inget sub40 direkt, men en bra tid för att vara mig.


Lyssnade på England-Frankrike medan jag sprang.


Sen var det kompressionsstrumpor framför tv:n som gällde. Testar ett par från Gococo nu. Gillar dem. Klart mycket bättre än Nikestrumporna. Idag haltar jag lite lätt, hugger liksom i ljumsken. Men förhoppningsvis är orsaken bara att jag inte var van med de nya skorna. Men det ska jag ju bli.

I kväll kan det bli en tur på racern eller en vända på gymmet. Det återstår att se.

Gårdagens pass:

Nya skor! Nike Lunarglide +3


Mina gamla skor, ett par Asics GT2160, har väl egentligen sjungit på sista versen de senaste 50 milen, men plånboken har varit tunn så de har fått duga. Men efter Göteborgsvarvet säckade de ihop fullständigt. Med ett stort hål i plösen gick de helt enkelt inte att springa i längre. Men de överlevde ändå typ 250 mil så det får jag väl vara nöjd med.

Jag har kört med Asics 21-serie rätt länge, 2160 och 2140 och fan vet om jag inte hade någon annan av deras modell innan dess. Köpte dem någon gång när det var bra deal och har varit nöjd, men egentligen inte haft någon koll på om det är en lämplig sko för mig. Enklast hade väl varit att köpa Asics GT 2170, men varför chansa när man kan veta?

Så i lördags släpade jag mig till Löplabbet för att testa lite.


”Ljuva små fötter du har”, sa säljaren. Eller nä, det sa han inte.


Kutade och blev svettig.


Den stackars säljaren fick bära fram halva lagret innan jag var nöjd.

Efter att ha kutat på bandet i diverse olika skor konstaterade säljaren att jag hade haft helt okej skor, men att jag skulle klara mig med något mindre stöd. Han rekommenderade således Asics Gel 1170 eller Nike Lunarglide +3. Båda låg på typ 1300 kr i pris. Jag kunde inte riktigt bestämma mig och valde att fundera lite på det hela. Säljaren mumlade lite surt och började bära tillbaka skorna.

Dagen efter var jag på XXL i Bäckebol och de hade Nike-skon. För 599 spänn. Som hittat.


Så nu är jag stolt ägare till ett par Nike Lunarglide +3. I rött. Så himla nöjd.

Sen är ju den stora frågan om man ska ha dåligt samvete över detta eller inte. Löplabbets koncept bygger ju på att man får bra service och ordentligt utprovade skor. Så att man hittar rätt. Det är ju bra, såklart. Men är det värt det? När man står där och har provat är det ju oerhört svårt att säga nej, men importerar man samma skor från till exempel Wiggle eller Startfitness så hamnar man på ungefär halva priset. Och så mycket är väl Löplabbets service ändå inte värd, eller? Jag tycker nog inte det. Löplabbet, er service är bra – men så länge ni är orimligt dyra kommer jag inte handla hos er.


Passade även på att prova lite tunna skor för intervallpassen. Några Vibram Five Fingers lär det aldrig bli, men så småningom kommer jag nog att investera i ett par New Balance MR00GB framöver.

Hoppas kunna testa nya skorna ikväll.

Test: Cube Reaction 29 GTC PRO

Här har det inte hänt så mycket på ett tag, av flera anledningar. Jag har varit bortrest, varit utan dator och haft extremt mycket att göra på jobbet. Men jag lever. Träningen har dock varit aningen låg på sista tiden. Först var det en lugn vecka inför Göteborgsvarvet, sedan en lugn vecka efter varvet, men nu försöker jag så sakta komma igång igen. Men nu kommer jag försöka fokusera på cykel ett tag framöver.

Hur som helst, under långhelgen var jag ute och hälsade på mina föräldrar på Orust. Och där fick jag chansen att testa något jag varit sugen på länge.

29-tummare.

Pappa skaffade sig nyligen en Cube Reaction 29 GTC PRO, direktimporterad från Tyskland. Två turer hann jag med på den lilla pärlan. Det blev lite intervallkörning i skogen, totalt 6 mil eller nåt i den stilen.

Här är den lilla pärlan.

Och jävlar så roligt det var. 29-tummaren var ju precis så rolig som alla säger. Gick som en traktor genom skogen. Plöjde lerhål som en kung. Grym känsla, helt enkelt. Sen var väl baksidorna med det hela samma saker som de flesta brukar påpeka: den är lite svårare att ta sig fram med i knixiga svängar. Svängradien blir större och det hela kräver lite mer planering. Men det där är väl en vanesak tänker jag. Kändes även lite svårt när jag försökte mig på lite igångdrag i uppförsbackarna, men om det beror på cykeln eller mina klena ben låter jag vara osagt…

En sak är i alla fall klar, och det är att jag behöver en ny cykel. Min 13 år gamla 26″ håller inte riktigt måttet längre. Någon som vill sponsra? Låna ut? Leasa? Jag är öppen för förslag!

Pappa passade även på att mäta min isterbuk. Han hade läst att allt över 22 cm var livsfarligt. Jag låg precis på gränsen och har således börjat räkna ner mot en säker död.

Garminfil och mera varvet

Nu har jag fått in Garmindatan i datorn. Här är Göteborgsvarvsdetaljerna. Blev lite vajsing i början. Startade den för tidigt och försökte nollställa klockan direkt. Då hängde sig skiten. Tog 1.5 minut innan jag fick igång den igen. Men sen så levererade den, min lilla 310 XT.

Starten av varvet var f ö märklig. Trängde mig väl längst fram i min startgrupp, och när startskottet gick började jag väl springa på. Hade en kille bredvid mig, sen kändes det som att det var helt tomt bakom. Alla andra började i fistempo. Mycket märklig känsla att springa mer eller mindre ensam in i Slottsskogen. Att det dessutom var ont om publik gjorde att man undrade om man typ sprungit fel eller startat för tidigt. Men efter ett par hundra meter var jag ikapp alla varvet-veteranerna som startade tre minuter innan, och då insåg jag att jag var rätt. Gött.

I kväll blir det någon form av lättare träning, har ännu inte bestämt vad. Antingen rullar jag lite cykel, joggar lätt, eller tar mig till gymmet. Den som lever får se.

Bloggstart

Mindre smickrande bild på mig och bloggikonen Eric från Premiärloppet i Skatås.

Då smyger vi igång mitt nya lilla projekt. Syftet med Sub40bloggen är att jag behöver en extra sporre i min träning. Plus att det är kul att få nörda lite utan att nån gnäller.Sen var jag väl i ärlighetens namn lite avundsjuk på min vän Erics löparblogg.

Bloggen kommer att handla om min träning, mina tävlingar och vägen mot mitt mål – att springa milen på 40 minuter.

Till en början har bloggen en något spartansk design, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Måste bara få loss tid.

Men hur som helst. Nu kör vi.

Så: bokmärk sidan och häng med!