Nytt lopp: Icebug city trail

cropped-citytraillogga

Jag har upptäckt ett nytt lopp som verkar skitkul. Icebug City Trail heter det och går av stapeln 5 maj.

Det är ett traillopp (även om jag insisterar på att man borde säga stig och inte trail) mitt inne i Göteborg. 6 000 meter är det på en varvbana som börjar vid Svenska mässan och sedan går i diverse kringelkrokar vid Burgårdsskogen innan det är varvning igen på mässan. Så i praktiken blir det säkert lika mycket asfalt som stig, men skit i det.

Mer info om banan här.

Tidsmässigt ligger Icebug City Trail perfekt i tiden för mig. Tävlingar i sig är kul och jag kör gärna så många jag har möjlighet till, men just det här loppet ligger två veckor innan Göteborgsvarvet om jag räknat rätt. Perfekt tillfälle att testa formen med sex kilometer i fullt blås alltså.

Anmälningen öppnar nu under eftermiddagen.

Loppet anordnas förresten under Nordic Outdoor, en mässa som verkar ovanligt kul.

 

Sub40: status just nu

Sprang i orange igår för att hedra Holland efter EM-fiaskot.

Nu har Sub40bloggen funnits ett tag och det är väl kanske dags att uppdatera läget.

Just nu är jag väl ganska långt ifrån Sub40 på milen. Det är såklart svårt att spekulera i, men jag skulle gissa att om jag sprang ett platt 10km-lopp om ett par veckor så skulle jag klara det på någonstans 41.30-42 minuter. Vilket väl är rätt bra, men samtidigt har jag en bit kvar till sub40.

Men skam den som ger sig! Jag är övertygad om att jag kommer klara det, frågan är bara när.

Just nu cyklar jag mest, varpå löpträningen blir något lidande. Jag skulle tro att jag når sub40 någon gång nästa vår. Springer i dagsläget 2-3 pass i veckan, vilket man väl inte direkt blir världsmästare på. Men inte blir man tjock soffpotatis heller, så det är ju skönt.

För att nå sub40 har jag insett att jag behöver göra några saker:

  • Träna mer löpning. Kanske rätt obvious, tränar man mycket löpning så blir man en bättre löpare. Men det är lätt att löpningen får stryka på foten när man vill träna massa annat också.
  • Mer genomtänkta pass. Min plan för hösten/vintern är att göra tre bra löppass i veckan. Ett intervallpass, som med upp- och nerjogg blir någonstans kring 8-10 kilometer. Ett pass på 10 km i bra fart, 4.30/km är en riktlinje. Och så ett långsamt distanspass på 15+ km. Har jag dessa pass som stommen i min träningsvecka så ska det inte vara några problem att nå sub40.
  • Mer transportlöpning. För att fylla på kroppen med många kilometer är transportlöpning oerhört tidseffektivt. Jag har ett Friskis & Svettis precis bredvid jobbet, där jag kan byta om. Att åka spårvagn till jobbet tar idag runt 20 minuter, ibland uppåt 30 i rusningstrafik. Att springa brukar ta runt 45 minuter. Tidseffektivt var ordet!
  • Gå ner i vikt. Väger idag 84 kilo, på 190 cm. Ingen övervikt, men ska man springa snabbt så underlättar det om man har en lätt kropp. 80 kilo hade varit en kul matchvikt, men jag är inte det minsta sugen på att gå på någon diet, så vi får se hur det blir med den saken.

När jag läser detta framstår sub40 som världens enklaste grej. Så nu är det väl bara att köra!

Nya skor! Nike Lunarglide +3


Mina gamla skor, ett par Asics GT2160, har väl egentligen sjungit på sista versen de senaste 50 milen, men plånboken har varit tunn så de har fått duga. Men efter Göteborgsvarvet säckade de ihop fullständigt. Med ett stort hål i plösen gick de helt enkelt inte att springa i längre. Men de överlevde ändå typ 250 mil så det får jag väl vara nöjd med.

Jag har kört med Asics 21-serie rätt länge, 2160 och 2140 och fan vet om jag inte hade någon annan av deras modell innan dess. Köpte dem någon gång när det var bra deal och har varit nöjd, men egentligen inte haft någon koll på om det är en lämplig sko för mig. Enklast hade väl varit att köpa Asics GT 2170, men varför chansa när man kan veta?

Så i lördags släpade jag mig till Löplabbet för att testa lite.


”Ljuva små fötter du har”, sa säljaren. Eller nä, det sa han inte.


Kutade och blev svettig.


Den stackars säljaren fick bära fram halva lagret innan jag var nöjd.

Efter att ha kutat på bandet i diverse olika skor konstaterade säljaren att jag hade haft helt okej skor, men att jag skulle klara mig med något mindre stöd. Han rekommenderade således Asics Gel 1170 eller Nike Lunarglide +3. Båda låg på typ 1300 kr i pris. Jag kunde inte riktigt bestämma mig och valde att fundera lite på det hela. Säljaren mumlade lite surt och började bära tillbaka skorna.

Dagen efter var jag på XXL i Bäckebol och de hade Nike-skon. För 599 spänn. Som hittat.


Så nu är jag stolt ägare till ett par Nike Lunarglide +3. I rött. Så himla nöjd.

Sen är ju den stora frågan om man ska ha dåligt samvete över detta eller inte. Löplabbets koncept bygger ju på att man får bra service och ordentligt utprovade skor. Så att man hittar rätt. Det är ju bra, såklart. Men är det värt det? När man står där och har provat är det ju oerhört svårt att säga nej, men importerar man samma skor från till exempel Wiggle eller Startfitness så hamnar man på ungefär halva priset. Och så mycket är väl Löplabbets service ändå inte värd, eller? Jag tycker nog inte det. Löplabbet, er service är bra – men så länge ni är orimligt dyra kommer jag inte handla hos er.


Passade även på att prova lite tunna skor för intervallpassen. Några Vibram Five Fingers lär det aldrig bli, men så småningom kommer jag nog att investera i ett par New Balance MR00GB framöver.

Hoppas kunna testa nya skorna ikväll.

Rolig läsning

Via bloggkungen Öijer hittade jag det här fantastiska inlägget. Cykelcitys Christan Bertilsson är lite lätt förbannad på Emil Andersson från Mölndal. Hysteriskt roligt.

Roligast: definitionen av sosse.

”Eftersom jag inte är någon sosse som har ett jobb som går hand i hand med facket, LAS och allt annat hittepå, kan jag ju inte ringa och sjukanmäla mig i receptionen och ändå casha in pengar.”