Göteborgsgirot!

I går berättade GT att de startat en cykeltävling: Göteborgsgirot. Eller är det GAIS som arrangerar? Eller är det Ullevi?

Svaret är att det verkar vara någon form av samarbete, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att Göteborgsgirot är en sjukt rolig idé. Alla som någon gång sprungit Göteborgsvarvet vet hur roligt det är att springa 21 kilometer genom vår fina lilla stad. Att då cykla (vilket ju i sig är typ det roligaste som finns) och att dessutom göra det i 70 kilometer kan ju inte bli annat än succé. Det enda som oroar mig är att bansträckningen även kommer innehålla grusväg, men enligt bankonstruktören Mattias Reck ska man kunna döna på med racern – så vi får väl hoppas att de talar sanning.

Göteborgsgirot kommer bli min första racertävling någonsin, vilket känns oerhört kul. Mountainbike har jag ju tävlat i en herrans massa gånger, men det här kommer bli något nytt. Och det kommer bli fantastiskt roligt.

Jag ska anmäla mig ASAP. Hur gör ni?

Racersäsongen över?

Cykelsäsongen börjar eventuellt gå mot sitt slut. I söndags cyklade jag med Anders, Frida och Johan, 55 kilometer avverkade vi i duggregnet och mellan varven var det rätt kletigt. Så kanske att racern snart ska få gå in i vinterdvala. Men i skogen går det ju att köra ett bra tag till. Och efter det ska jag kanske, kanske skaffa mig ett par dubbdäck.

Däremot är jag sjukt taggad på att köra stenhårt nästa år. Snart är det dags för vinterträning, där jag tänkte försöka grunda med trainerintervaller, spinningpass och långdistanslöpning. Förhoppningsvis är jag nere i ~80 kilo när våren kommer och i så fall blir jag farlig på såväl Göteborgsvarvet som i cykelsadeln. Motivationen finns verkligen där nu, vilket känns skönt. Men allra skönast vore så klart om man slapp allt det här regnet.

Innebandysäsongen och stela lår


Kamratföreningen Kortedalarna. Bild: Rikard Lavitskij

Innebandysäsongen är i full gång. Man kan väl lugnt säga att kroppen inte hängt med där. Vi tränar en gång i veckan och nu är det även en match i veckan. Detta innebär konstant träningsvärk i lår och sätesmuskel.

Men det är som jag brukar säga: det är en livsstil.

Börjar förresten bli dags att börja träna för Göteborgsvarvet. Min plan för vintern: ett distanspass, ett snabbdistans och ett intervallpass per vecka. Får väl se om det håller. Men gör det det, samtidigt som jag går ner några kilo, bör det faktiskt inte vara omöjligt att slå familjerekordet (på 1.26).

Downhill, lerfest och innebandy

I helgen gjorde jag ett fantastiskt roligt reportage åt GP. Reportaget handlar om downhill för amatörer, och självklart gav jag mig själv ut i backen för att testa.
Efter att ha spänt på mig alla tänkbara skydd och vurpat ett par gånger i liften, så började jag åka. Och det var så sjukt skoj.

Jag, som aldrig kört på heldämpat förut, fick vara med om en helt ny upplevelse. Sen var väl tekniken på den nivån att det gått snabbare att gå ner. Men vad gör det. Känner helt klart att detta är något jag måste prova igen.

Fick feeling efteråt, så jag stack upp till Skatås och röjde runt i leran i 90 minuter. Börjar bli allt mer kompis med min Focus nu, tror aldrig jag varit så nöjd med ett köp. Däremot tror jag det börjar bli dags för köp av ny cykeltröja. Den där Castelli-historien på bilden ovan börjar kännas lite… utdaterad.

Annars är det mycket innebandy på schemat nu. Två timmar träning i kväll, träningsmatch mot Surd (Tror det är Sveriges största förening för döva!) i morgon och seriepremiär mot Backa boys på lördag. Ska bli roligt, men det hade ju inte skadat om man vägde 10 kg mindre.

Krasslig

Varit halvkrasslig hela veckan. Blir inte mycket tränat med andra ord.

I går var jag och Abel och gjorde löparreportage igen. Det är ganska roligt det där, när man får springa och jobba på samma gång. Kan det inte alltid vara så? Då skulle man ju hinna med allt.

I går anmälde jag mig förresten till Cykelvasan 2013. Sub 3.30!

MTB med Johan

Introducerade min gode vän Johan till världens finaste sport igår. Han fick låna min gamla cykel (som numera är Vintercykeln med stort V) och blev trött och glad.

Det är så sjukt kul att cykla i skogen alltså. Beredd att kalla det för det bästa som finns. Det är något magiskt i att man 1) är utomhus 2) är i skogen 3) hinner röra sig över stora ytor under ett pass 4)hela tiden måste vara fokuserad, därmed kan man släppa allt annat.

Måste cykla mer, helt enkelt.

För övrigt har jag testat min nya hjälm några gånger nu. En Limar Ultralight.
Världens lättaste hjälm! Känns knappt på skallen. Rekommenderas varmt. Här ackompanjerad av en klassisk Campa-keps och en skitful jacka från Soc:

Glad kille

Magnus testar: Göteborg Running Club

Göteborg Running Club

I går var en bra dag på jobbet. Fick träna och jobba samtidigt.

Anledningen var att jag skriver ett längre reportage för GP om grupplöpning kontra springa ensam. Så jag och den eminente fotografen Erik Abel snörade på oss löparskorna och hängde med Göteborg Running Club på ett 80-minuterspass.

Nu ska jag inte skriva för mycket om det innan texten gått i tryck, men jag kan verkligen rekommendera Göteborg Running Club. Vi körde uppvärmning, löpskolning, backintervaller och styrka. Skitkul och dödsjobbigt. Känns rätt bra i benen idag…

Kommer helt klart vara med fler gånger. Dessvärre krockar det med innebandyträningarna, men det får man väl lösa på nåt sätt.

Håll utkik efter reportaget! Det kommer i oktober om allt går som det ska.

Mycket löpning nu

Det är mycket löpning nu. Framförallt i jobbet.

Skriver fyra löpningsrelaterade reportage för GP samtidigt. Dessutom ett om cykel. Tråkigare kan man ju ha det.

Ska delta i ett intervallpass med Gothenburg Running Club i morgon kväll. Är himla peppad faktiskt, även om jag lär vara långsammast i hela gruppen. Missar tyvärr veckans innebandyträning men det blir ju ganska mycket av den varan ändå.

Planen för veckans träning:
Måndag: Gym
Tisdag: Intervallöpning
Onsdag: Cykel, mtb eller racer
Torsdag: Vila
Fredag:Gym eller distanslöpning
Lördag: Gym
Söndag: Bakfylla (inflyttningsfest på lördag!)

Ikväll ska jag fiska. Inte så tokigt.

Testat cykeln


Min lilla (eller stora) Raven 29 2.0.

Glömde skriva att jag testat cykeln nu. Den gick ju alldeles fantastiskt. Finaste och skönaste cykeln jag någonsin haft.

Men helt utan missöden gick det så klart inte.

Hade tänkt köra runt Stora och Lilla Delsjön för att bara testa cykeln lite lätt och inte skita ner mig. Men när man kommer till Skatås är det ju svårt att låta bli…

Så jag susade in på stigarna och vips var det lera upp till knäna (faktiskt var det bokstavligt talat det en gång), men med 29″-hjulen så var det ju bara att trampa på lite.
Men någonstans på styret började jag känna att det glappade som bara den vid framhjulet. Då hade snabbkopplingen fram gått upp och hjulet hängde löst. Hur det gick till vet jag inte riktigt, men jag skruvade fast den och sen satt den som en smäck resten av turen. Fick dra åt styret en extra gång också men efter att ha justerat sadelhöjd lite så tror jag att jag nu är redo att börja köra med cykeln på allvar.

Lyckades även tappa klossen på ena SPD-skon. Det var väl det värsta tänkbara ungefär. Att cykla 10 km stig på Eggbeaterpedaler utan klossar är inget jag rekommenderar.

Skulle köra en runda i går också, men eftersom vi nyligen flyttat går den mesta tiden till uppackning av flyttkartonger. Sprang 8 kilometer på kvällen istället, och för en gångs skull gjorde det inte så ont i knät. Däremot gick det förbannat långsamt, men vad kan man förvänta sig när man gått upp tio kilo på en sommar?

I kväll smäller det (förhoppningsvis)!

Till sist gick ju allt väldigt bra med XXL.

Efter att ha fått kontakt med företagets cykel- och skidansvarige hände det grejer. Hans service var fenomenal på alla vis, jag fick en Raven 29 2.0 istället och den är så sjukt snygg.

Dessvärre har jag inte hunnit testa den än. Bring krånglade massa med leveransen, men till sist dök den upp – lagom till att jag skulle åka bort en vecka. Sen var det fullt upp med flytten efter det. Men i dag hoppas jag kunna göra en liten premiärrunda. Är så himla sugen.

Återkommer!

XXL och jag = kompisar igen

Nu har det hänt lite grejer.

I förstaläget var supporten hos XXL katastrofal, men nu har de visat att de faktiskt bryr sig om kunderna.

Efter lite meck fram och tillbaka ringde XXL:s cykelansvarige upp mig. Han var himla trevlig. De beklagar så mycket och jag får en Raven 29 2.0 istället. Den skickas från Norge i dag, till Bäckebol och sen vidare till mig. Känns som en bra lösning.

Den uttänkta semestercyklingen blir inte av, men jag får ändå en bra cykel. Så nu är jag ganska nöjd ändå. Ska bli himla kul att testa, när den nu kommer.

Focus Raven 29 2.0

Att köpa cykel från XXL – inte helt enkelt.

Som ni kanske minns så var jag lyrisk för en vecka sen, efter att ha beställt en Focus Racen 29 3.0 från XXL Sport & Vildmark.

Cykeln skulle levereras inom 3-6 dagar, perfekt för mig som tänkt lägga hela semestern på att cykla.

I dag hade det gått 6 dagar, och cykeln kom med bud.

Dock var den i fel storlek.

Jag hade beställt en L, men i paketet var en M.

Jag ringer genast kundtjänst, som konstaterar att ”något blivit fel” och att de skulle undersöka vad som blivit fel. Jag svarade att det inte spelar någon roll för mig vad som blivit fel – det som är viktigt för mig är att jag får min cykel och att jag får det snabbt.

20 minuter senare ringer kundtjänst upp. Storlek L är slut på alla XXL:s lager. Jag säger att de får väl ta hem en ny då, för hos leverantören lär de väl inte vara slut.

Då möts jag av det sämsta jag hört någonsin ”Nej, vi tar inte hem enskilda cyklar. Anledningen till att vi håller låga priser är att vi gör stora beställningar”. Som att det skulle vara mitt problem. Har jag beställt en cykel så ska jag få den också.

Istället föreslår de en cykel som de menar är likvärdig. En White (deras eget märke) – som dessutom är en 26″. De tycker alltså att en 26″ är likvärdigt en 29″. Om man säljer cyklar bör man kanske ha lite bättre koll än så?

Påpekar detta för personen i telefon, som svarar ”Aha, jag har inte så bra koll på cyklar”.

Ridå.

Nu ska de kolla mer på det och återkomma.

Själv hade jag hoppats på att vara ute och cykla på Bohusleden just nu. Men det går inte, för att XXL klantar sig. Det var längesedan jag var så här ledsen. Och arg.

Fortsättning följer!

Ny cykel och nytt liv

Här har det inte hänt så mycket sedan midsommar. Efter dödskraschen blev jag lite spak och tappade motivationen något. Dessutom började jag jobba som en tok, så den senaste månaden har jag mest jobbat och sovit. För att toppa det har jag dessutom fått någon form av löparknä. Utsidan av vänster knä gör ont så fort jag försöker springa. Försöker bota det med stretching men det går lite segt. Istället har jag tröstätit ganska mycket lösgodis. Och glass. Har lyckats med konststycket att nå upp i typ sex extra sommarkilon.

Men nu är det slut på det!

I söndags beställde jag en ny cykel, som snart levereras.

En Focus Raven 29 3.0. Känns helrätt och jag är sjukt peppad. Behöver en ny hjälm bara, eftersom jag kraschade sönder den förra.
Focus Raven 29 3.0

All info om cykeln här.

Nästa vecka börjar det nya livet. Diet och hård träning. 1 september blir jag sambo och hösten kommer bli perfekt.

Magnus testar: Dödskrasch


Stärkt av den härliga rundan på Kuststigen bestämde jag mig för att köra lite MTB-intervaller. Har en bra intervallbana på Orust som brukar ta ungefär 10 minuter per varv. Taggad som satan satte jag igång, hann få igång ett skitbra flow.

Sen sa det pang.

Synd satan för jag hade nog en bra intervalltid på gång. Jag vet inte riktigt vad som hände, men en dödskrasch var det. Jag tror ungefär som följer:
Jag kommer in i en kurva med mycket hög fart. Inser att farten är lite för hög för kurvan, som är 90 grader och har lösgrus. Börjar således bromsa kraftigt. Precis innan kurvan är en ganska brant sluttning, och förmodligen har jag haft för mycket framåtvikt samtidigt som jag tokbromsat nerför en sluttning.

Nybörjarmisstag månne, men satan vad ont det gjorde. Landade på skallen eller på näsan, jag har ingen aning. Men det var blod och prylar överallt när jag försökte ställa mig på benen igen.

Det blödde lite ur näsa och mun. Klarade dock tänderna, vilket väl får anses vara tur i oturen. Munnen fick en rejäl smäll så min första tanke när jag låg med ansiktet i gruset var att jag nu var utan framtänder.


Cykeln klarade sig bra, men näsan fick en rejäl smäll. Den verkar dock inte blivit bruten, bara lite svullen. Fått en rejäl blåtira också. I kraschen lossnade ena näsvingen på mina Shimano-brillor och sen måste de ha tryckts till mot ögat på något vänster. Kan man köpa nya såna gummigrejer separat?


Hjälmen sprack i kraschen. Lite otäckt. Och drygt att tjacka ny. Var himla nöjd med denna, en Giro Monza.

I morgon börjar jag årets sommarvikariat på GP Nöje, återstår väl att se om de släpper ut mig på några intervjuer. Ser ju ut som en boxare just nu.

Landade för övrigt med fejjan mittemellan dessa två. Tur, som sagt.

Magnus testar: Mountainbike på Kuststigen

Den senaste tiden har jag ju gjort det till min grej att testcykla diverse vandringsleder. Under midsommarveckan var jag på Orust så då slog det mig att det efter Bohusleden och Paradiset nu var dags för Kuststigen.

Det var varmt men full storm så dagen till ära blev det kort-kort och vindväst. Peppen var hög!

Planen var att cykla från Ellös till Göksäter. Riktigt så blev det inte, men nästan. Hittade efter en stund infarten till leden, vilket inte var helt lätt. Vi talar om en led som börjar i meterhögt gräs (hemskt att ta sig genom med kortbyxor pga fästingar), bara att kötta igenom för att komma in i skogen. Väl där var det fet klättring som gällde. Klättring, till fot alltså. Käpprätt uppåt, stenar, buskar och skit överallt.

Men så småningom planade det ut och blev ganska cykelbart. Bortsett från några enorma träd som låg över stigen, lite trasiga spänger, myrstackar och annat bös så var det en härlig runda.

Efter ett tag anslöt jag till en annan stig, Kulturstigen Svens altare. Den här stigen var väl ungefär 20 gånger bättre. Snabbåkt och de hinder som uppstod klarade 29-tummaren utan problem. Så om man vill cykla ellös-göksäter så rekommenderar jag att man istället åker in på stigen lite längre norrut, vid skyltning mot Svens Altare. På denna lilla skogsväg mötte jag tyvärr också en orm, modell större. Inspekterade den inte särskilt noga, så jag vet inte om det var snok eller huggorm eller annat, men äckligt var det. Men gött med lite maxpuls på träningen.

Till sist hittade jag det omtalade altaret. Det var ett utsiktstorn på fyra våningar. Klättrade upp och åt en bar. Tog några bilder på utsikten men de blev rätt intetsägande, så jag besparar er från dem.

Sen fortsatte jag mot Göksäter. Här var stigen inte riktigt lika bra, men fortfarande helt okej. Bland annat fick man forcera det här trialhindret.

Sen började energin, trots intag av bar och sportdryck, att ta slut. Solen gassade på rätt bra och all dricka var slut. Tänkte kämpa på ett tag till, men efter en grande felkörning på några kilometer bestämde jag mig för att avbryta rundan i förtid. Rullade hemöver men fick åtminstone ihop tre timmar och 46 kilometer åkning.

Fina småvägar att rulla hem på.

Hittade lite kossor. Såg glad ut men energin var egentligen helt slut och allt var skit.

Efteråt gjorde jag en stor upptäckt! Cykelbrännan är på gång!

Passet på Garmin: