Dagens träning: cykelintervaller

Gårdagens intervaller blev ju inte helt lyckade, men idag började en ny vecka och således finns det nu nya möjligheter. Den här veckan är sju pass inplanerade, fyra på cykel och tre löppass. Så för att få lite revansch från igår så blev det cykelintervaller idag med.

Lagom till att vintern äntligen börjar ta slut har jag köpt ett trainerdäck från Tacx, som jag med lite våld lyckades kränga på cykeln häromdagen. Testade det för första gången idag och det var ju som natt och dag. Tystare och bättre grepp och mina vita findäck slipper se ut som suddgummirester efteråt. Väl värd investering.

Idag var det 5 x8/2 minuter som skulle göras. Jag började med detta pass för två veckor sedan, men då var det bara tre intervaller á 8 minuter. Förra veckan ökade jag till fyra och nu är det alltså 5 gånger som gäller. Det ger en effektiv intervalltid på 40 minuter och med intervallvila, upp- och nedvärmning så innehåller passet dessutom 20 minuter i distanstempo. Effektivt och bra.

Passet kändes bra till en början, men under fjärde intervallen började benen kännas tunga. När jag sen skulle dra igång den femte fick jag faktiskt sänka en växel för att överhuvudtaget få upp kadensen. Men efter ett par minuter gav jag mig fan på att ändå köra den tyngre växeln resten av passet. Det gjorde jag också, men lyckades inte riktigt kräma i så mycket som jag ville på sista intervallen. Efteråt skakade benen ganska länge, så jag är nöjd ändå. Nu blir det sova och i morgon är det dags för löpning igen.

Pulskurva från dagens pass:

puls 13 mars

 

Utepremiär! Cykelintervaller i Skatås

cykeln

Min fina lilla Focus Raven 29er 2.0. Lagom lång titel!

Idag var en sjukt fin dag. Känt mig pigg i benen trots gårdagens tävlingsurladdning och idag stod cykelintervaller på schemat. Hade tänkt göra detta inomhus, men när jag tittade ut så lyste solen och vips uppstod den där känslan av att idag MÅSTE jag cykla utomhus.

Så jag tänkte att jag testar att bränna av intervallerna på grusväg med min Raven. Jag tog sikte på Skatås och tänkte att jag var ett geni. I teorin var också idén genial men i praktiken  var den inte lika bra. Det är ju väldigt trendigt att gå så många kan man i bredd i Skatås, särskilt om man har barnvagnar och cykelkärror och pudlar och fan vet vad i släptåg. Försöker man då hålla lite fart så blir det problem. Samtidigt insåg jag att det är svåtr att få till jämna intervaller på en kuperad bana, och som om det inte var nog visade det sig att det var svinkallt också, -5 grader och klassisk Göteborgs-storm. Mitt vatten frös väl efter sisådär fem minuter och efter tio gick det inte att få ut en droppe. Men jag bet ihop och gjorde vad jag kunde av passet ändå.

Jag körde 4 x 8/2, vilket alltså innebär 4 stycken intervaller á 8 minuter, där jag försöker komma upp i strax under tröskelpuls på intervallerna. Mellan varje intervall kör jag 2 minuter vila, som då består av cykling i distanstempo.

Efteråt så letade jag upp några stigar som jag testkörde lite, och det visade sig vara helt isfritt. Skitkul att det börjar ordna upp sig i skogarna nu.

På vägen hem träffade jag Leo Ranta nere vid Franssons. För den som inte vet vem han är så är det väl enklast att beskriva honom som en göteborgsk cykellegend. Han är banläggare på mtb-delen av Göteborgsgirot, grundare av landsvägsfantomlaget Conti Test Team, och har lett Happy-rundor i skogen sedan tidernas begynnelse. Nu var han på väg till Skatås för att kolla upp lite bra ställen för plåtning. Leo och hans flickvän Natasja har nämligen startat ett spännande företag, som heter Hillside Cycling. Tanken är att de ska guida turister längs stigarna och visa att vi i Göteborg faktiskt har mtb-cykling i världsklass. Kul grej tycker jag.

Nu ska jag jobba lite och sen blir det köttbullar och planera nästa veckas träning. Kämpa!

Dagens intervallsiffror är kanske inte så respektingivande, men här är dom: (medelpuls/maxpuls):

Intervall 1: 165/179

Intervall 2: 155/175

Intervall 3: 167/180

Intervall 4: 160/176

Magnus testar: Dödskrasch


Stärkt av den härliga rundan på Kuststigen bestämde jag mig för att köra lite MTB-intervaller. Har en bra intervallbana på Orust som brukar ta ungefär 10 minuter per varv. Taggad som satan satte jag igång, hann få igång ett skitbra flow.

Sen sa det pang.

Synd satan för jag hade nog en bra intervalltid på gång. Jag vet inte riktigt vad som hände, men en dödskrasch var det. Jag tror ungefär som följer:
Jag kommer in i en kurva med mycket hög fart. Inser att farten är lite för hög för kurvan, som är 90 grader och har lösgrus. Börjar således bromsa kraftigt. Precis innan kurvan är en ganska brant sluttning, och förmodligen har jag haft för mycket framåtvikt samtidigt som jag tokbromsat nerför en sluttning.

Nybörjarmisstag månne, men satan vad ont det gjorde. Landade på skallen eller på näsan, jag har ingen aning. Men det var blod och prylar överallt när jag försökte ställa mig på benen igen.

Det blödde lite ur näsa och mun. Klarade dock tänderna, vilket väl får anses vara tur i oturen. Munnen fick en rejäl smäll så min första tanke när jag låg med ansiktet i gruset var att jag nu var utan framtänder.


Cykeln klarade sig bra, men näsan fick en rejäl smäll. Den verkar dock inte blivit bruten, bara lite svullen. Fått en rejäl blåtira också. I kraschen lossnade ena näsvingen på mina Shimano-brillor och sen måste de ha tryckts till mot ögat på något vänster. Kan man köpa nya såna gummigrejer separat?


Hjälmen sprack i kraschen. Lite otäckt. Och drygt att tjacka ny. Var himla nöjd med denna, en Giro Monza.

I morgon börjar jag årets sommarvikariat på GP Nöje, återstår väl att se om de släpper ut mig på några intervjuer. Ser ju ut som en boxare just nu.

Landade för övrigt med fejjan mittemellan dessa två. Tur, som sagt.