Innebandy som pulsträning ?

Jag har ett litet problem i min träning. Eller ett problem är väl kanske att ta i, men hur som helst så tränar jag ganska mycket olika saker. Jag springer, cyklar landsväg, cyklar mountainbike, går på gym, spelar innebandy och försöker även få till någon badmintonmatch mellan varven.

Det är ju roligt med variation så klart, men samtidigt brukar man ju säga att man blir bra på det man tränar på – vilket skulle kunna vara förklaringen till att jag är ungefär lika dålig på alla sakerna jag håller på med. Men det är ändå roligt med alltihop så jag kommer nog inte sluta med något.

Men senaste tiden har jag funderat lite på om inte innebandyn är rätt bra för konditionsidrotten ändå. I långa perioder ligger jag i pulszoner som ofta är högre än vad jag uppnår på cykeln, och ofta även högre än löparpulsen. Jag tränar ofta ensam och att då få till pass där man länge ligger högt i puls brukar jag tyvärr tycka är svårt. På tävling går det rätt bra men på träning är det desto svårare. Men på innebandyn ligger jag däruppe och matar på ganska länge. Dessutom springer man ju så fort man kan när man jagar bollen, så i någon mening borde det väl fungera som intervallträning.

Har känt mig lite seg den här veckan med dåliga pass som följd, men har åtminstone både spelat innebandy och cyklat. I måndags var det 90 minuter innebandy på schemat. Hade lite dålig motivation och var väl lite slö, men tycker ändå grafen är rätt fin. Många minuter med hög puls. Måste införskaffa lite grafer från träningspass där jag tagit i ännu mer.

Ska väl poängteras igen att det här inte var något vidare pass. Men det som intresserar mig är att det blir ganska tydliga intervaller som snabbt går upp i puls och sen sjunker när man går för byte. Många intervaller och hög puls. Borde inte det vara ganska bra träning ändå?

Om vi jämför med en graf från gårdagens cykelrunda. Lyckades hålla rätt bra puls i mitten när jag matade på, sen är det egentligen bara några toppar när mina klena ben säckade ihop i några stigningar. Å andra sidan är det väl svårt att ligga på hög puls när man är ute och harvar ensam på kuperade vägar och aldrig kört ett tempo i hela sitt liv.

Men för att återgå till huvudfrågan. Det jag funderar på är om innebandyn är bra som pulsträning – kommer den på något sätt förbättra mina resultat som löpare och cyklist? Eller är det bara slöseri med tid – som jag istället borde lägga i elljusspåret?

Kom gärna med input!

Test: Cube Reaction 29 GTC PRO

Här har det inte hänt så mycket på ett tag, av flera anledningar. Jag har varit bortrest, varit utan dator och haft extremt mycket att göra på jobbet. Men jag lever. Träningen har dock varit aningen låg på sista tiden. Först var det en lugn vecka inför Göteborgsvarvet, sedan en lugn vecka efter varvet, men nu försöker jag så sakta komma igång igen. Men nu kommer jag försöka fokusera på cykel ett tag framöver.

Hur som helst, under långhelgen var jag ute och hälsade på mina föräldrar på Orust. Och där fick jag chansen att testa något jag varit sugen på länge.

29-tummare.

Pappa skaffade sig nyligen en Cube Reaction 29 GTC PRO, direktimporterad från Tyskland. Två turer hann jag med på den lilla pärlan. Det blev lite intervallkörning i skogen, totalt 6 mil eller nåt i den stilen.

Här är den lilla pärlan.

Och jävlar så roligt det var. 29-tummaren var ju precis så rolig som alla säger. Gick som en traktor genom skogen. Plöjde lerhål som en kung. Grym känsla, helt enkelt. Sen var väl baksidorna med det hela samma saker som de flesta brukar påpeka: den är lite svårare att ta sig fram med i knixiga svängar. Svängradien blir större och det hela kräver lite mer planering. Men det där är väl en vanesak tänker jag. Kändes även lite svårt när jag försökte mig på lite igångdrag i uppförsbackarna, men om det beror på cykeln eller mina klena ben låter jag vara osagt…

En sak är i alla fall klar, och det är att jag behöver en ny cykel. Min 13 år gamla 26″ håller inte riktigt måttet längre. Någon som vill sponsra? Låna ut? Leasa? Jag är öppen för förslag!

Pappa passade även på att mäta min isterbuk. Han hade läst att allt över 22 cm var livsfarligt. Jag låg precis på gränsen och har således börjat räkna ner mot en säker död.