Premiärloppet

premiärloppet

Idag var det tävlingsdags igen. Sävedalens AIK stod som arrangör för Premiärloppet och 10 km terräng. Känslan inför den här tävlingen var lite ovan: jag var inte det minsta nervös och hade egentligen ingen aning om vad jag kunde tänkas få för tid. Detta har mest känts som ett lopp i mängden, och den föregående veckan har med mina mått mätt varit rätt hård. Långkörare MTB i söndags och   tunga distans- och intervallpass med löpning nu i veckan. I går dönade jag också av ett rejält intervallpass på cykeln, men jag trodde att benen skulle vara pigga ändå.

Det var dom också. I 500 meter. Sen började det bli jobbigt, och efter 2-3 kilometer sprutade mjölksyran genom hela kroppen typ. Benen var inte med mig alls idag och inte huvudet heller. Så fort jag började komma upp i tävlingspuls (läs: hög puls) började benen streta emot. Det gick liksom inte. Jag sjönk ihop i steget och sackade efter i stegfrekvensen. Tråkigt, eftersom steget kändes skitbra på förra löppasset. Men idag gick det helt enkelt inte att röra benen i önskvärd hastighet, så medelpulsen blev betydligt lägre än senaste gångerna jag tävlat.

Jag korsade mållinjen som 44:a (av totalt 130 eller något i den stilen), på tiden 45.39. Banan var ordentligt tuff, men jag är ändå rejält missnöjd med tiden. Förra året klarade jag det på 43.17, men då kändes det betydligt bättre.

Trist. Men det är bara att gå vidare.

Nästa tävling blir Icebug City Trail om två veckor.

Göteborgsgirot + TÄVLING!

girotgänget

I dag var det sista chansen att bli guidad runt MTB-banan på Göteborgsgirot av banläggaren himself, Leo Ranta. Själv hade jag två timmar lugn racer på schemat, men ett sånt här erbjudande kan man ju inte banga.

Det blev sista passet på ett rätt fint fyradagarsblock av träning för min del. I torsdags blev det två timmar racer, i fredags en timme löpning och styrka på gymmet, i går blev det en timme stiglöpning och idag blev det alltså MTB. Lätt trött i benen trampade jag iväg i full blås till samlingsplatsen för dagen, tygaffären Franssons – som för övrigt måste vara mer känd för att vara samlingsplats för cyklister än för att den faktiskt säljer tyger?

När jag kom fram visade det sig att det var fler som var sugna. Någon räknade till 97 tappra cyklister, vilket ju är helt sjukt. Och sjukt roligt! Så när vi väl körde igång var det inget skrämmande tempo direkt. Men stigarna blev snabbt tekniska så det gjorde inte så mycket. Jag ska inte försöka förklara hur banan går, det låter sig inte göras i text helt enkelt och det är faktiskt enklare att kolla på en karta.

Så istället ska jag försöka förklara vad jag tyckte om sträckningen. Långa banan är totalt 37 km, och vill man vara pedagogisk skulle man kunna säga att den går i tre etapper. Första etappen börjar vid Skatås och går kring stigarna vid Härlanda tjärn och upp mot Sävedalen. Superfina stigar där det är hyfsat lätt att hålla tempo, även för en amatör som jag. Etapp två är uppe i Sävedalsskogarna (tror vi åkte in på Vildmarksleden där borta någonstans? Har egentligen ingen aning), går förbi en golfbana och så småningom kom vi även upp på den beryktade Getryggen. Sen åkte vi nedför densamma. Här var det lite stökigare terräng. Mycket sten och rötter och annat bös, som – just nu – var på lite för hög teknisk nivå för mig. Fick gå ibland och sätta ner fötterna betydligt oftare, men kul hade jag ändå. Med lite teknikträning ska jag förhoppningsvis kunna köra överallt. Sista delen av banan går kring Lilla Delsjön och bort kring Kallebäck/Gaisgården/Brudaremossen och här var det rätt kuperat men tekniskt sett lättåkt. Så för eliten borde det kunna bli en rätt utslagsgivande tävling. Tekniskt som satan i början och många långa dödsbackar på slutet. Bland annat körde vi asfaltsbacken upp till masten, vilket ju var en killer utöver det vanliga.

Korta banan som mäter 25 km, innebär om jag förstått det rätt, att man slipper den jobbiga golfbane-och-getryggs-loopen i mitten av loppet. Det innebär en tekniskt enklare och betydligt snabbare banprofil. Det är också i den här startlistan man hittar undertecknad. Jag ska köra landsvägsloppet på lördagen, mtb-loppet på söndagen, göteborgsvarvsstafetten på onsdagen och sen är det Göteborgsvarvet lördagen efter Göteborgsgirot. Och eftersom Göteborgsvarvet länge varit ett stort mål för mig vill jag inte bränna mig för mycket helgen innan. Så jag fegar och tar den korta banan – som dessutom passar mig bättre rent tekniskt.

Som helhet tycker jag att det var en skitkul bana. På slutet av 90-talet och början av 2000-talet, när jag körde mycket MTB, körde jag många olika tävlingar i en herrans massa städer. Men jag tror aldrig att jag har kört någon bana som är så tekniskt krävande som denna. Loppet är ”bara” 37 km, men den tekniska nivån gör att det ändå blir en ordentlig ansträngning. Den typen av lopp älskas väl av alla happyiter och andra heldämpsfanatiker, så Göteborgsgirot borde verkligen kunna fylla en lucka.

Nu ska jag bara köra landsvägsbanan också. Ryktet säger att Mattias Reck ska guida genom banan någon gång i veckan men han har nog fullt upp med landslaget så hur det blir återstår att se.

Jag tänkte att vi ska ha en liten tävling också. Vad ni tävlar om är helt enkelt en startplats i Göteborgsgirot (värde 595:-) och vinnaren får själv välja vilket lopp den vill köra: korta mtb-banan, långa mtb-banan eller landsvägsloppet.

Och där kommer också tävlingsfrågan. Hur långt är egentligen landsvägsloppet i Göteborgsgirot?

För att tävla: maila rätt svar och dina kontaktuppgifter till mig på magnus@magnuscarlsson.com.

För att alla ska få en chans att hinna vara med håller jag tävlingen öppen till tisdag 16 april, kl 21. Då utser jag en vinnare.

Vinnare meddelas på bloggen. Kör hårt!

Passet på Garmin:

 

Startgrupp 2!

I går blev Göteborgsvarvets seedning klar. Jag kommer starta i led 2, futtiga tre minuter efter eliten. Startnummer 2787 är det ni ska hålla utkik efter och heja lite extra på.

Till startgrupp 2 kvalar jag in eftersom jag sprang på 1.32 förra året, vilket med största sannolikhet blir svårt att upprepa i år. Men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Startgrupp hittar man här, genom att fylla i sitt personnummer.

Distanspass och nytt rekord!

Har precis kommit hem från ett fint distanspass i Skatås. Jag, Micke, Anders, Robin och Carl C var där och sprang. Micke tappade vi efter fem kilometer, efter 13 gick Robin och Carl in i bastun men jag och Anders gnetade på och avslutade med en sexkilometersskarvning runt skidbacken. Hade lite ont i höger höft under delar av passet och har lite ont i ryggen nu efteråt. Tror att det beror på isen som fortfarande belägrar skatås. Jag springer med broddar och har extremt svårt att springa 100% avslappnat på isigt underlag.

Hur som helst, dagens pass innebar att den här veckan blev personligt rekord i löpt distans. Enligt Runkeeper blev det 51.9 kilometer, vilket känns fenomenalt bra. Det gamla rekordet låg strax under 50-gränsen. Passen har bestått av ett löptest på Aktivitus, ett 16km-pass, ett 13km-pass och ett 19km-pass, de tre senare har skett med lugn, kontrollerad puls i Skatås.

Just distanspass är något jag lyckats ovanligt bra med i år, tycker jag. Tidigare år har jag haft bara några stycken 15+pass innan Göteborgsvarvet, men i år har det nog blivit ett i veckan i snitt. Det är lätt att ta sig iväg när man är några stycken som gör en grej av det och kan basta ihop efteråt. Ett väldigt skönt sätt att avsluta helgen, helt enkelt. Nu fattas bara lite snabbhetsträning, men den kommer. Snart ska jag också få mitt träningsprogram av Mattias Lundqvist, vilket förhoppningsvis ska göra mig snabb som få.

Det var allt för nu. Avslutar med en matbild. En (sämre) pannbiff i Skatåsrestaurangen.

sämre pannbiff

Nytt jobb! Magnus Carlsson om träning

Ni har väl inte missat att jag har nytt jobb?

Varje vecka resten av året skriver jag en text om min träning på gp.se. Texterna kommer att ha fokus på löpning och cykel och till en början är det Göteborgsgirot och Göteborgsvarvet som jag satsar på.

Texterna ligger bakom GP:s betalvägg, vilket innebär att ni behöver tillgång till GP+ för att kunna läsa dem. Alla som är prenumeranter på GP:s papperstidning har tillgång till detta (logga in med fakturanummer) – och för den som inte har det går det att köpa tillgång. Tror det kostar 39 kr/månad.

För den som inte vill pröjsa för att läsa om den gode Magnus Carlsson, så kan man alltid fortsätta läsa bloggen. Den är gratis. Under 2013 blir den förhoppningsvis också lite mer kontinuerligt uppdaterad.

Intervju med mig här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301826-folj-magnus-vag-mot-toppformen?ref=fb

Första texten här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301821-jag-ar-ingen-lopare-jag-ar-en-joggare

Tillbaka på banan

gymbild

Ni kanske trodde att jag var död. Det är jag inte.

För första gången på länge har jag haft riktigt roligt på träningen och då känns det aktuellt att blogga igen.

Summerade januari idag och såg att jag nästan kom upp i 100 kilometer löpning. Det kanske inte låter så mycket för världen, men jag är väldigt nöjd. Bästa känslan var häromdagen när jag hade bestämt mig för att köra 4×4-intervaller. Jag var sådär löjligt trött efter jobbet och fick gräva riktigt djupt för att hitta energin, men när jag väl fått på mig löpkläderna var jag så sjukt sugen på löpbandet. DET är en häftig känsla.

Ska nu försöka:

1) Gå ner ett kilo i veckan fram till Göteborgsvarvet

2) Fortsätta köra minst tre löppass i veckan: ett lugnt distanspass och två fartpass.

Har förresten en annan riktigt rolig grej på gång. Mer om det framöver.

Nu kör vi (igen)!

Göteborgsgirot!

I går berättade GT att de startat en cykeltävling: Göteborgsgirot. Eller är det GAIS som arrangerar? Eller är det Ullevi?

Svaret är att det verkar vara någon form av samarbete, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att Göteborgsgirot är en sjukt rolig idé. Alla som någon gång sprungit Göteborgsvarvet vet hur roligt det är att springa 21 kilometer genom vår fina lilla stad. Att då cykla (vilket ju i sig är typ det roligaste som finns) och att dessutom göra det i 70 kilometer kan ju inte bli annat än succé. Det enda som oroar mig är att bansträckningen även kommer innehålla grusväg, men enligt bankonstruktören Mattias Reck ska man kunna döna på med racern – så vi får väl hoppas att de talar sanning.

Göteborgsgirot kommer bli min första racertävling någonsin, vilket känns oerhört kul. Mountainbike har jag ju tävlat i en herrans massa gånger, men det här kommer bli något nytt. Och det kommer bli fantastiskt roligt.

Jag ska anmäla mig ASAP. Hur gör ni?

Sub40: status just nu

Sprang i orange igår för att hedra Holland efter EM-fiaskot.

Nu har Sub40bloggen funnits ett tag och det är väl kanske dags att uppdatera läget.

Just nu är jag väl ganska långt ifrån Sub40 på milen. Det är såklart svårt att spekulera i, men jag skulle gissa att om jag sprang ett platt 10km-lopp om ett par veckor så skulle jag klara det på någonstans 41.30-42 minuter. Vilket väl är rätt bra, men samtidigt har jag en bit kvar till sub40.

Men skam den som ger sig! Jag är övertygad om att jag kommer klara det, frågan är bara när.

Just nu cyklar jag mest, varpå löpträningen blir något lidande. Jag skulle tro att jag når sub40 någon gång nästa vår. Springer i dagsläget 2-3 pass i veckan, vilket man väl inte direkt blir världsmästare på. Men inte blir man tjock soffpotatis heller, så det är ju skönt.

För att nå sub40 har jag insett att jag behöver göra några saker:

  • Träna mer löpning. Kanske rätt obvious, tränar man mycket löpning så blir man en bättre löpare. Men det är lätt att löpningen får stryka på foten när man vill träna massa annat också.
  • Mer genomtänkta pass. Min plan för hösten/vintern är att göra tre bra löppass i veckan. Ett intervallpass, som med upp- och nerjogg blir någonstans kring 8-10 kilometer. Ett pass på 10 km i bra fart, 4.30/km är en riktlinje. Och så ett långsamt distanspass på 15+ km. Har jag dessa pass som stommen i min träningsvecka så ska det inte vara några problem att nå sub40.
  • Mer transportlöpning. För att fylla på kroppen med många kilometer är transportlöpning oerhört tidseffektivt. Jag har ett Friskis & Svettis precis bredvid jobbet, där jag kan byta om. Att åka spårvagn till jobbet tar idag runt 20 minuter, ibland uppåt 30 i rusningstrafik. Att springa brukar ta runt 45 minuter. Tidseffektivt var ordet!
  • Gå ner i vikt. Väger idag 84 kilo, på 190 cm. Ingen övervikt, men ska man springa snabbt så underlättar det om man har en lätt kropp. 80 kilo hade varit en kul matchvikt, men jag är inte det minsta sugen på att gå på någon diet, så vi får se hur det blir med den saken.

När jag läser detta framstår sub40 som världens enklaste grej. Så nu är det väl bara att köra!

Träningsvärken från helvetet

Efter Göteborgsvarvet har det inte varit speciellt roligt att gå ur sängen. Benen känns som betong. Har aldrig ens upplevt träningsvärk i närheten av denna. Varje steg jag tar hugger det till i låren och vaderna och jag vill mest falla ner i en liten hög och gråta.

Men det har jag inte tid med, så i går gav jag mig ut i Kortedalaskogarna. 30 minuters återhämtningsjogging i 5.30-fart blev det. Varje meter var ren och skär smärta. Vid branta backen vid brandstationen pep min Garminklocka plötsligt till. Den trodde att jag hade stannat.

Men nu kan det ju bara bli bättre.

I kväll blir det gym med Draken och i morgon blir det förhoppningsvis ett löppass eller något annat ovärdigt. Sen hoppas jag få låna pappas 29-tummare på Orust i två dagar. DET är jag riktigt peppad på.

Kämpa!

Garminfil och mera varvet

Nu har jag fått in Garmindatan i datorn. Här är Göteborgsvarvsdetaljerna. Blev lite vajsing i början. Startade den för tidigt och försökte nollställa klockan direkt. Då hängde sig skiten. Tog 1.5 minut innan jag fick igång den igen. Men sen så levererade den, min lilla 310 XT.

Starten av varvet var f ö märklig. Trängde mig väl längst fram i min startgrupp, och när startskottet gick började jag väl springa på. Hade en kille bredvid mig, sen kändes det som att det var helt tomt bakom. Alla andra började i fistempo. Mycket märklig känsla att springa mer eller mindre ensam in i Slottsskogen. Att det dessutom var ont om publik gjorde att man undrade om man typ sprungit fel eller startat för tidigt. Men efter ett par hundra meter var jag ikapp alla varvet-veteranerna som startade tre minuter innan, och då insåg jag att jag var rätt. Gött.

I kväll blir det någon form av lättare träning, har ännu inte bestämt vad. Antingen rullar jag lite cykel, joggar lätt, eller tar mig till gymmet. Den som lever får se.

Post Göteborgsvarvet

Nu är Göteborgsvarvet över.

Det känns lite märkligt. Det är ändå tävlingen som varit det stora målet i min träning. Plötsligt är allt över. Och skönt är väl det.

Men för första gången på en evighet känner jag en känsla som jag nästan hunnit glömma bort.

Jag känner mig himla nöjd. Gick i mål på 1.32.12 igår, med ett snitt på 4.23/km, en tid jag nog aldrig trott att jag skulle klara. Hela tiden har jag tänkt att jag i den bästa av världar kunde gå under 1.35. Så det var ju gött.

Sammanfattning av loppet:

Jag var rejält nervös innan start. Det, i kombinatinon med att jag nog både ätit och druckit aningen för lite, var nog anledningen till att jag mådde rätt illa första 8 kilometrarna. Kände mig snurrig och illamående. Men sen, någonstans på Hisingen, började det kännas bättre. Jag trummade på i 4.25-tempo, med pulsen runt 165. Började känna mig stark. Då kände jag att det var dags att öka. Förra året gick jag i mål och kände direkt efter att jag hade mer att ge. Det skulle inte få hända igen.

Så från SVT-huset ungefär började jag öka. Sprang om massvis med människor på Göta Älvbron och fortsatte min forcering på Avenyn. Sög i mig en koffeingel vid Kungsportsplatsen och kände mig rejält stark i benen. Vid Övre Husargatan började benen segna ihop, jag petade i mig en till gel, blev påhejad av min grymma klack och sen fick pannbenet bekänna färg sista biten. Sista halvkilometern var väl kanske inte det mest graciösa löpsteget världen sett, men det gick ändå.

Mycket nöjd med min spurt sista fem kilometrarna, och framförallt mycket nöjd med insikten om att jag kanske inte är så långsam ändå. Men allra mest nöjd är jag över att jag spöade min vän, bloggprofilen Eric, med 18 sekunder. Roligt att vara så jämn med någon som man brukar träna med.

Nu blir det några dagars lätt vila, sen är det väl bara att blicka framåt. Till nästa år ska jag försöka spänna bågen ordentligt. Då siktar jag på att komma under 1.27, vilket skulle innebära nytt familjerekord. Klarar jag det kan jag lägga av med löpningen sen. Dessutom har jag ju så klart sub40 som ett stort mål. Följ mig gärna på den resan!

(Här borde min Garmin-fil ligga, men ni får hålla er tills jag hittar USB-stickan för överföring. Tror den ligger på jobbet.)

 

Snart smäller det

Om 24 timmar är jag förhoppningsvis i mål på Göteborgsvarvet. All tid fram tills dess är en ren och skär plåga.

Men i går var det hur som helst dags att hämta nummerlapp och gå på mässa. Festligt värre!

Hade med mig Draken och Micke. Det regnade så in i helvete.

Min nummerlapp var så klart på samma ställe som elitens.

Vi fick snabbt våra nummerlappar och de här nöjdingarna var därmed glada.

Göteborg Energi hade en tävling där man skulle gissa sluttid. Jag hoppades mer än vad jag gissade.

Anders Szalkai var där och höll låda.

Kittade upp med nya löparstrumpor och kompressionsstrumpor.

Och fyllde på energidepåerna lite.

I dag har jag klämt en pasta från Aldardo. Eftermiddagen har sedan kännetecknats av huvudvärk, illamående och annat nojande. Men det hör väl till.

Om någon skulle vilja bevaka mig så har jag startnummer 9136. Startgrupp 5. 13.46 går starten. Springer förmodligen i orange tröja, eftersom jag representerar Kamratföreningen Kortedalarna.

Detta om detta.

Det finns kanske lite hopp

Göteborgsvarvet kryper sig allt närmare. Två dagar kvar nu.

Ett ”lätt” katastrofpass i tisdags kväll (7km @4.50/km) gjorde att jag var nära att ställa in hela skiten. Men riktigt så långt ska vi väl inte behöva gå.

Hur som helst känns formen inte helt hundra. Stressigt satan på jobbet och hängig i kroppen. Men jag börjar ändå känna något slags hopp.

Tog mig till gymmet i går morse. Ställde mig på bandet, började köra lite i 4.10-tempo. Drog väl av 2.5 kilometer och fick ÄNTLIGEN den där känslan av att jag kunde nöta på hur länge som helst. Men jag vågade inte testa så jag stängde av bandet innan det blev jobbigt. Som en kung. Sen gymmade jag lite överkropp och hade – faktiskt! – ganska bra pang i musklerna. Det har väl inte hänt sedan Ludvikafesten 2001, ungefär. För övrigt sjukt bra det här med att gymma på förmiddagen. Man behöver bara trängas med några pensionärer (för ett tag sedan såg jag en som hade pulsband UTANPÅ sin t-shirt, det ni), så man behöver nästan aldrig vänta på att maskiner ska bli lediga. Värre är det på seneftermiddagen när gymmet invaderas av powerwalkbrudar i keps och läppglans. Inget jag kan rekommendera.

Anyway, idag känns formen åt helvete igen. Men vem hade förväntat sig något annat? Ska hämta nummerlappen i eftermiddag och köpa onödiga grejer på tillhörande löparmässan, sen blir det väl benen i högläge i kväll. I morgon blir det nog ett lugnt pass med nån liten rusch för att väcka liv i mina träpåkar till ben. Kommer nog köra utan klocka dock. Orkar inte med panikångesten det innebär att ha dåliga splittar dagen innan tävling.

Detta om detta. Bjuder på en idolbild från gymmet igår. Hur är er form inför varvet, förresten?

 

 

Läget inför varvet

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, det vill säga tävlingen jag tränar för hela året.

I år har jag tränat mer än någonsin. Gjort ganska bra tider för att vara mig (bland annat 21 km på träning på 1.37) och känt mig rätt rapp i steget.

Men de sista dagarna har jag känt mig sliten som fan. Och idag är jag täppt i näsan. Paniken börjar smyga sig genom hela kroppen.

Så nu återstår väl bara att se om det finns en gud eller inte. Finns det det så springer jag varvet under 1.35. Det är väl bara att hoppas.

För att hålla tankarna borta från den täppta nästan kollar jag nördiga cykelklipp. Som det här, där några amatörer blåser om Lampre-stallet. Mycket roligt.

Den här veckan blir det som sagt mycket vila, men benen ska nog få känna på några kilometer ikväll ändå. De måste ju komma ihåg att de lever.

42.7km cykel

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, så nu blir det inte så mycket löpning närmaste veckan. Vill vila benen i form. Men lite cykel kan man väl alltid beta av, så benen ändå får känna att de lever. Men det är ju kul för de små rackarna att slippa alla stötar från asfalten.

Efter tredje raka natten med dålig sömn kände jag mig aningen mosig men bestämde mig ändå för en fin runda jag hittat: Kortedala-Partille-Lerum-Olofstorp-Kortedala.

Första två milen gick alldeles lysande, hade bra pang i benen, solen lyste och allt var frid och fröjd. Sen började backarna upp mot Olofstorp och benen började dra ihop sig på en gång. Där dog medelhastigheten och resten av rundan gick mest ut på att ta sig i mål med någon form av värdighet kvar. Men med lite sportdryck och en bar skulle det gå. Som om döda ben inte var nog var det dessutom vidrig motvind på gamla banvallen från Gråbo, hela vägen hem till Kortedala. Men det är väl livets lott.

Solen lyste så det var väl dags att bättra på cykelbrännan. Lite för kallt för det skulle det dock visa sig.

Roliga småvägar strax innan Jonsered.

Trött Magnus.

Kör på en Planet X Pro Carbon Sram Red. Komplett med sadelväska, pump, stora flaskor och annat icke-kosher. Men jag är helnöjd. I flaskan kör jag just nu sportdryck från Squeezy. Har testat deras Energy Super Drink och är hittills nöjd. Smaken är den något annorlunda lemon/yoghurt, men det är faktiskt inte alls så dumt.

Länk till passet på Garmin: