Snart smäller det

Om 24 timmar är jag förhoppningsvis i mål på Göteborgsvarvet. All tid fram tills dess är en ren och skär plåga.

Men i går var det hur som helst dags att hämta nummerlapp och gå på mässa. Festligt värre!

Hade med mig Draken och Micke. Det regnade så in i helvete.

Min nummerlapp var så klart på samma ställe som elitens.

Vi fick snabbt våra nummerlappar och de här nöjdingarna var därmed glada.

Göteborg Energi hade en tävling där man skulle gissa sluttid. Jag hoppades mer än vad jag gissade.

Anders Szalkai var där och höll låda.

Kittade upp med nya löparstrumpor och kompressionsstrumpor.

Och fyllde på energidepåerna lite.

I dag har jag klämt en pasta från Aldardo. Eftermiddagen har sedan kännetecknats av huvudvärk, illamående och annat nojande. Men det hör väl till.

Om någon skulle vilja bevaka mig så har jag startnummer 9136. Startgrupp 5. 13.46 går starten. Springer förmodligen i orange tröja, eftersom jag representerar Kamratföreningen Kortedalarna.

Detta om detta.

Det finns kanske lite hopp

Göteborgsvarvet kryper sig allt närmare. Två dagar kvar nu.

Ett ”lätt” katastrofpass i tisdags kväll (7km @4.50/km) gjorde att jag var nära att ställa in hela skiten. Men riktigt så långt ska vi väl inte behöva gå.

Hur som helst känns formen inte helt hundra. Stressigt satan på jobbet och hängig i kroppen. Men jag börjar ändå känna något slags hopp.

Tog mig till gymmet i går morse. Ställde mig på bandet, började köra lite i 4.10-tempo. Drog väl av 2.5 kilometer och fick ÄNTLIGEN den där känslan av att jag kunde nöta på hur länge som helst. Men jag vågade inte testa så jag stängde av bandet innan det blev jobbigt. Som en kung. Sen gymmade jag lite överkropp och hade – faktiskt! – ganska bra pang i musklerna. Det har väl inte hänt sedan Ludvikafesten 2001, ungefär. För övrigt sjukt bra det här med att gymma på förmiddagen. Man behöver bara trängas med några pensionärer (för ett tag sedan såg jag en som hade pulsband UTANPÅ sin t-shirt, det ni), så man behöver nästan aldrig vänta på att maskiner ska bli lediga. Värre är det på seneftermiddagen när gymmet invaderas av powerwalkbrudar i keps och läppglans. Inget jag kan rekommendera.

Anyway, idag känns formen åt helvete igen. Men vem hade förväntat sig något annat? Ska hämta nummerlappen i eftermiddag och köpa onödiga grejer på tillhörande löparmässan, sen blir det väl benen i högläge i kväll. I morgon blir det nog ett lugnt pass med nån liten rusch för att väcka liv i mina träpåkar till ben. Kommer nog köra utan klocka dock. Orkar inte med panikångesten det innebär att ha dåliga splittar dagen innan tävling.

Detta om detta. Bjuder på en idolbild från gymmet igår. Hur är er form inför varvet, förresten?

 

 

Läget inför varvet

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, det vill säga tävlingen jag tränar för hela året.

I år har jag tränat mer än någonsin. Gjort ganska bra tider för att vara mig (bland annat 21 km på träning på 1.37) och känt mig rätt rapp i steget.

Men de sista dagarna har jag känt mig sliten som fan. Och idag är jag täppt i näsan. Paniken börjar smyga sig genom hela kroppen.

Så nu återstår väl bara att se om det finns en gud eller inte. Finns det det så springer jag varvet under 1.35. Det är väl bara att hoppas.

För att hålla tankarna borta från den täppta nästan kollar jag nördiga cykelklipp. Som det här, där några amatörer blåser om Lampre-stallet. Mycket roligt.

Den här veckan blir det som sagt mycket vila, men benen ska nog få känna på några kilometer ikväll ändå. De måste ju komma ihåg att de lever.