Premiärloppet

premiärloppet

Idag var det tävlingsdags igen. Sävedalens AIK stod som arrangör för Premiärloppet och 10 km terräng. Känslan inför den här tävlingen var lite ovan: jag var inte det minsta nervös och hade egentligen ingen aning om vad jag kunde tänkas få för tid. Detta har mest känts som ett lopp i mängden, och den föregående veckan har med mina mått mätt varit rätt hård. Långkörare MTB i söndags och   tunga distans- och intervallpass med löpning nu i veckan. I går dönade jag också av ett rejält intervallpass på cykeln, men jag trodde att benen skulle vara pigga ändå.

Det var dom också. I 500 meter. Sen började det bli jobbigt, och efter 2-3 kilometer sprutade mjölksyran genom hela kroppen typ. Benen var inte med mig alls idag och inte huvudet heller. Så fort jag började komma upp i tävlingspuls (läs: hög puls) började benen streta emot. Det gick liksom inte. Jag sjönk ihop i steget och sackade efter i stegfrekvensen. Tråkigt, eftersom steget kändes skitbra på förra löppasset. Men idag gick det helt enkelt inte att röra benen i önskvärd hastighet, så medelpulsen blev betydligt lägre än senaste gångerna jag tävlat.

Jag korsade mållinjen som 44:a (av totalt 130 eller något i den stilen), på tiden 45.39. Banan var ordentligt tuff, men jag är ändå rejält missnöjd med tiden. Förra året klarade jag det på 43.17, men då kändes det betydligt bättre.

Trist. Men det är bara att gå vidare.

Nästa tävling blir Icebug City Trail om två veckor.

Göteborgsgirot + TÄVLING!

girotgänget

I dag var det sista chansen att bli guidad runt MTB-banan på Göteborgsgirot av banläggaren himself, Leo Ranta. Själv hade jag två timmar lugn racer på schemat, men ett sånt här erbjudande kan man ju inte banga.

Det blev sista passet på ett rätt fint fyradagarsblock av träning för min del. I torsdags blev det två timmar racer, i fredags en timme löpning och styrka på gymmet, i går blev det en timme stiglöpning och idag blev det alltså MTB. Lätt trött i benen trampade jag iväg i full blås till samlingsplatsen för dagen, tygaffären Franssons – som för övrigt måste vara mer känd för att vara samlingsplats för cyklister än för att den faktiskt säljer tyger?

När jag kom fram visade det sig att det var fler som var sugna. Någon räknade till 97 tappra cyklister, vilket ju är helt sjukt. Och sjukt roligt! Så när vi väl körde igång var det inget skrämmande tempo direkt. Men stigarna blev snabbt tekniska så det gjorde inte så mycket. Jag ska inte försöka förklara hur banan går, det låter sig inte göras i text helt enkelt och det är faktiskt enklare att kolla på en karta.

Så istället ska jag försöka förklara vad jag tyckte om sträckningen. Långa banan är totalt 37 km, och vill man vara pedagogisk skulle man kunna säga att den går i tre etapper. Första etappen börjar vid Skatås och går kring stigarna vid Härlanda tjärn och upp mot Sävedalen. Superfina stigar där det är hyfsat lätt att hålla tempo, även för en amatör som jag. Etapp två är uppe i Sävedalsskogarna (tror vi åkte in på Vildmarksleden där borta någonstans? Har egentligen ingen aning), går förbi en golfbana och så småningom kom vi även upp på den beryktade Getryggen. Sen åkte vi nedför densamma. Här var det lite stökigare terräng. Mycket sten och rötter och annat bös, som – just nu – var på lite för hög teknisk nivå för mig. Fick gå ibland och sätta ner fötterna betydligt oftare, men kul hade jag ändå. Med lite teknikträning ska jag förhoppningsvis kunna köra överallt. Sista delen av banan går kring Lilla Delsjön och bort kring Kallebäck/Gaisgården/Brudaremossen och här var det rätt kuperat men tekniskt sett lättåkt. Så för eliten borde det kunna bli en rätt utslagsgivande tävling. Tekniskt som satan i början och många långa dödsbackar på slutet. Bland annat körde vi asfaltsbacken upp till masten, vilket ju var en killer utöver det vanliga.

Korta banan som mäter 25 km, innebär om jag förstått det rätt, att man slipper den jobbiga golfbane-och-getryggs-loopen i mitten av loppet. Det innebär en tekniskt enklare och betydligt snabbare banprofil. Det är också i den här startlistan man hittar undertecknad. Jag ska köra landsvägsloppet på lördagen, mtb-loppet på söndagen, göteborgsvarvsstafetten på onsdagen och sen är det Göteborgsvarvet lördagen efter Göteborgsgirot. Och eftersom Göteborgsvarvet länge varit ett stort mål för mig vill jag inte bränna mig för mycket helgen innan. Så jag fegar och tar den korta banan – som dessutom passar mig bättre rent tekniskt.

Som helhet tycker jag att det var en skitkul bana. På slutet av 90-talet och början av 2000-talet, när jag körde mycket MTB, körde jag många olika tävlingar i en herrans massa städer. Men jag tror aldrig att jag har kört någon bana som är så tekniskt krävande som denna. Loppet är ”bara” 37 km, men den tekniska nivån gör att det ändå blir en ordentlig ansträngning. Den typen av lopp älskas väl av alla happyiter och andra heldämpsfanatiker, så Göteborgsgirot borde verkligen kunna fylla en lucka.

Nu ska jag bara köra landsvägsbanan också. Ryktet säger att Mattias Reck ska guida genom banan någon gång i veckan men han har nog fullt upp med landslaget så hur det blir återstår att se.

Jag tänkte att vi ska ha en liten tävling också. Vad ni tävlar om är helt enkelt en startplats i Göteborgsgirot (värde 595:-) och vinnaren får själv välja vilket lopp den vill köra: korta mtb-banan, långa mtb-banan eller landsvägsloppet.

Och där kommer också tävlingsfrågan. Hur långt är egentligen landsvägsloppet i Göteborgsgirot?

För att tävla: maila rätt svar och dina kontaktuppgifter till mig på magnus@magnuscarlsson.com.

För att alla ska få en chans att hinna vara med håller jag tävlingen öppen till tisdag 16 april, kl 21. Då utser jag en vinnare.

Vinnare meddelas på bloggen. Kör hårt!

Passet på Garmin:

 

Långa intervaller och minitest av Adidas Boost

mattiaså
Mattias. Foto: Christer Hedberg.

I kväll har jag tränat med den gode Mattias Åkerberg, för de flesta kanske känd som reklamare, men numera även som löparbloggare. Mattias gör ett ambitiöst försök att slå sitt 20-åriga jag på Göteborgsvarvet, och har startat en blogg för den som vill följa vägen dit. För att kunna göra det krävs att han springer varvet under 1.48 och efter att ha sprungit med honom idag är jag övertygad om att han kommer kunna klara det, han såg väldigt lätt ut i steget.

Så, hur tränade vi då?

Jo. Ett pass med långa intervaller stod på schemat. Mattias hade ett förslag på en finfin slinga, som börjar vid hållplatsen Stockholmsgatan, sen går den in på ganska avskilda bilvägar. Vips springer man förbi Munkebäcks-Ica och sen är man snart tillbaka vid startpunkten. Ett varv mäter ungefär två kilometer.

Efter en lång och bra uppvärmning drog vi igång, och sen var det 4 x 7 minuter som gällde, med tre minuters joggvila mellan varje. Vi lyckades hitta tempot väldigt bra skulle jag säga och känslan var ovanligt bra genom hela passet. Sista intervallen var ganska jobbig, men gick att genomföra utan problem. Till nästa gång ska jag försöka trissa upp tempot ytterligare några sekunder.

Detta var också första gången jag testade Adidas superhajpade sko Boost. Den ska ju ha en helt ny typ av dämpning och lite nytt kändes det faktiskt. Man liksom studsar fram på ett annat sätt. Jag återkommer när jag testat den mer, men spontant känns det som att den är lite för svag för att vara mängdträningssko åt mig som tungviktare, men för intervaller känns den lovande.

Dagens siffror:

Total distans: 12.2 km
Total tid: 1:06:46
Intervallerna (tempo, medelpuls/maxpuls, stegfrekvens):
Första: 4:22 min/km, 165/176, 86
Andra: 4:25 min/km, 172/178, 85
Tredje: 4:26 min/km, 176/180, 85
Fjärde: 4:31 min/km, 179/185, 85

I morgon kan det bli vilodag. Vi får se.

Dagens puls:

puls 12 mars

 

Utepremiär! Cykelintervaller i Skatås

cykeln

Min fina lilla Focus Raven 29er 2.0. Lagom lång titel!

Idag var en sjukt fin dag. Känt mig pigg i benen trots gårdagens tävlingsurladdning och idag stod cykelintervaller på schemat. Hade tänkt göra detta inomhus, men när jag tittade ut så lyste solen och vips uppstod den där känslan av att idag MÅSTE jag cykla utomhus.

Så jag tänkte att jag testar att bränna av intervallerna på grusväg med min Raven. Jag tog sikte på Skatås och tänkte att jag var ett geni. I teorin var också idén genial men i praktiken  var den inte lika bra. Det är ju väldigt trendigt att gå så många kan man i bredd i Skatås, särskilt om man har barnvagnar och cykelkärror och pudlar och fan vet vad i släptåg. Försöker man då hålla lite fart så blir det problem. Samtidigt insåg jag att det är svåtr att få till jämna intervaller på en kuperad bana, och som om det inte var nog visade det sig att det var svinkallt också, -5 grader och klassisk Göteborgs-storm. Mitt vatten frös väl efter sisådär fem minuter och efter tio gick det inte att få ut en droppe. Men jag bet ihop och gjorde vad jag kunde av passet ändå.

Jag körde 4 x 8/2, vilket alltså innebär 4 stycken intervaller á 8 minuter, där jag försöker komma upp i strax under tröskelpuls på intervallerna. Mellan varje intervall kör jag 2 minuter vila, som då består av cykling i distanstempo.

Efteråt så letade jag upp några stigar som jag testkörde lite, och det visade sig vara helt isfritt. Skitkul att det börjar ordna upp sig i skogarna nu.

På vägen hem träffade jag Leo Ranta nere vid Franssons. För den som inte vet vem han är så är det väl enklast att beskriva honom som en göteborgsk cykellegend. Han är banläggare på mtb-delen av Göteborgsgirot, grundare av landsvägsfantomlaget Conti Test Team, och har lett Happy-rundor i skogen sedan tidernas begynnelse. Nu var han på väg till Skatås för att kolla upp lite bra ställen för plåtning. Leo och hans flickvän Natasja har nämligen startat ett spännande företag, som heter Hillside Cycling. Tanken är att de ska guida turister längs stigarna och visa att vi i Göteborg faktiskt har mtb-cykling i världsklass. Kul grej tycker jag.

Nu ska jag jobba lite och sen blir det köttbullar och planera nästa veckas träning. Kämpa!

Dagens intervallsiffror är kanske inte så respektingivande, men här är dom: (medelpuls/maxpuls):

Intervall 1: 165/179

Intervall 2: 155/175

Intervall 3: 167/180

Intervall 4: 160/176

Tävlingspremiär!

magnusochmåns

Jag och GP-kollegan Bild-Måns efter målgång.

Det blev tävlingspremiär idag ändå! Och tur var väl det. Placeringen räckte bara till 80 av 130-nånting, men det kändes ändå väldigt bra.

Tävlingen var alltså Solvikingarnas första vårtävling och det var kul att få testa formen lite. Tidigare i år har jag nog inte haft något pass där jag snittat under 5 min/km, och då jag kände mig rejält förkyld i går var förhoppningarna låga. En tid under 40 minuter på den åtta kilometer långa grusbanan och jag hade varit nöjd.

Nu blev det 35.05 enligt min Garmin! Och 35.12 enligt officiella klockan. Så det är väl alldeles lysande.

Loppet då? Full fart från start. Första kilometern gick på 4.23 och jag letade efter en bra rygg att hålla. Hittade en perfekt, som jag höll under större delen av loppet. Första halvan av loppet gick rätt smärtfritt, det var lite tungt i första backen men ändå överkomligt. När jag kom ner mot Lilla Delsjön började det kännas lite tyngre, där blåste det mer och jag började tappa ryggen jag försökte hålla. I höjd med dasset bestämde jag mig för att nu jävlar biter jag ihop och kör och sen var det mer eller mindre fullt blås resten av vägen in i mål. Tog några placeringar i långa backen upp mot hoppbackarna och började sen ladda för långspurt i utförslöpan mot Skatås. Tog strid med en kille som jag haft inom synhåll under hela loppet, seglade förbi honom i raketfart, men på något sätt lyckades han hitta nya krafter bara några meter från mål. Trött men nöjd vräkte jag mig över mållinjen med 201 i puls, vilket är om inte maxpuls, så väldigt nära.

I dag testade jag Garmins foot pod, som visade sig vara ett helt lysande verktyg. Det var bara att fästa den i skosnöret och ändra datafälten lite på klockan, så kunde jag hålla koll på aktuell stegfrekvens. Jag försöker ju köra 90 steg per fot och minut nu, vilket jag lyckades med i en eller två kilometer eller så. Sen började frekvensen sjunka lite.  Men snittet för loppet blev 85 steg per fot och minut. Innan jag började jobba med detta låg jag på 80, så det går åtminstone åt rätt håll. Har långt kvar till ett vasst löpsteg men jag får bra coaching från Mattias och jag törs faktiskt säga att det känns som det blir många personbästan framåt hösten.

Vann loppet gjorde förresten Mikael Ekvall (Ja, det är han som är känd för en viss löparincident) från Strömstad Löparklubb på tiden 23.41. Respekt!

Fullständiga resultat från tävlingen hittar ni här.

Fan vad kul det är med tävling ändå. Ser fram emot nästan.

Data från idag då:

Distans: 7.8 km

Medelhastighet: 4.30 min/km (Min tröskelfart är uppmätt till 4:48 så jag pressade mig ändå rätt bra)

Medelpuls: 182 (Tröskel 181 vill jag minnas)

Maxpuls: 201 (Typ max)

Medelkadens: 85 (Siktar på 90)

Lite tung i steget vid målgång.

Lite tung i steget vid målgång.

Passet på Garmin:

Dubbelpass! Tabata och distanslöpning

tabatagubbe

Efter några hårda dagar och tunga ben var det läge för vilodag igår. Bakade naanbröd och placerade mig i soffan framför innebandyn på tv:n. Falun vann och alla var glada.

Men så kan man ju inte leva dag ut och dag in. Så idag blev det dubbelpass.

På lunchen gick jag ner på Nordic Wellness och körde ett tabatapass på cykel. För den som är obekant med den tabata så rör det sig om korta, men väldigt ansträngande, intervaller. 20 sekunder intervall, 10 sekunder vila, upprepa åtta gånger. För detta finns massa bra appar, min heter Tabata timer, tror jag. Dunka igång en grym låt och ta i tills du nästan dör. Sen är det nedvarvning och tack och godnatt. Skitkul!

För den som behöver inspiration kan man alltid kolla in Bigmollo här:

Efter intervallerna blev det bålstabilitet och sen var det tillbaka till kontoret för diverse jobb. Men nu på kvällen har jag varit ute på en timme distanslöpning också. Var uppe i Skatås, som börjar bli riktigt fint nu. En ny grej i mina pass, som jag fått via mitt träningsprogram är att jag lägger in ruscher/intervaller i långpassen, vilket är roligt och ofta ganska skönt. Idag var det en minut med full kareta som gällde med tio minuter kvar av passet. Det är rätt skönt att blåsa på lite, för då känner man verkligen att det händer något med löpsteget.

Det var allt för idag. Imorgon är det cykelintervaller på schemat igen. 4 x 8/2. Kämpa Magnus.

Distanspass och nytt rekord!

Har precis kommit hem från ett fint distanspass i Skatås. Jag, Micke, Anders, Robin och Carl C var där och sprang. Micke tappade vi efter fem kilometer, efter 13 gick Robin och Carl in i bastun men jag och Anders gnetade på och avslutade med en sexkilometersskarvning runt skidbacken. Hade lite ont i höger höft under delar av passet och har lite ont i ryggen nu efteråt. Tror att det beror på isen som fortfarande belägrar skatås. Jag springer med broddar och har extremt svårt att springa 100% avslappnat på isigt underlag.

Hur som helst, dagens pass innebar att den här veckan blev personligt rekord i löpt distans. Enligt Runkeeper blev det 51.9 kilometer, vilket känns fenomenalt bra. Det gamla rekordet låg strax under 50-gränsen. Passen har bestått av ett löptest på Aktivitus, ett 16km-pass, ett 13km-pass och ett 19km-pass, de tre senare har skett med lugn, kontrollerad puls i Skatås.

Just distanspass är något jag lyckats ovanligt bra med i år, tycker jag. Tidigare år har jag haft bara några stycken 15+pass innan Göteborgsvarvet, men i år har det nog blivit ett i veckan i snitt. Det är lätt att ta sig iväg när man är några stycken som gör en grej av det och kan basta ihop efteråt. Ett väldigt skönt sätt att avsluta helgen, helt enkelt. Nu fattas bara lite snabbhetsträning, men den kommer. Snart ska jag också få mitt träningsprogram av Mattias Lundqvist, vilket förhoppningsvis ska göra mig snabb som få.

Det var allt för nu. Avslutar med en matbild. En (sämre) pannbiff i Skatåsrestaurangen.

sämre pannbiff

Mjölksyratrösklar, VO2Max + ANNAT

syrgas

I går var jag hos Mattias på Aktivitus och gjorde alla tänkbara tester. Jag kollade mjölksyratrösklar för både löpning och cykel och avslutade det hela med att dänga av ett sjuhelvetes jobbigt VO2max-test (syreupptagningsförmåga). Under VO2max-testet lyckades jag för övrigt få upp pulsen till 201. På cykel. Det har jag aldrig varit nära förut.

Jag ska inte avslöja allt för mycket om testet här och nu – det kommer i nästa veckas GP-text – men jag kan säga att det var skitkul. Är man som jag lite intresserad av träningsstatistik så är ju detta det bästa man kan göra. Nu har jag alltså värden för vid vilken puls och vilket tempo/vilken belastning min mjölksyra börjar skena. Tidigare har jag inte haft någon viktigare koll på detta, så nu känns det som att en helt ny värld öppnar sig. Spännande!

Annars så börjar jag så smått bli frisk från en seg förkylning. Tror jag. I dag avverkades 16 km i Skatås med Draken och Micke. Väldigt lugnt och behagligt tempo (5:40) och stabil puls. Vi har kört gemensamma pass sedan nyår och det känns som att det ger en ny dimension till min träning. Just distanspass är något jag nästan aldrig kört förut, både 2011 och 2012 kunde passen på 15km+ räknas på ena handens fingrar. Förhoppningsvis kan det här leda nånvart.

Vi får väl se. Nu: vindruvor.

Nytt jobb! Magnus Carlsson om träning

Ni har väl inte missat att jag har nytt jobb?

Varje vecka resten av året skriver jag en text om min träning på gp.se. Texterna kommer att ha fokus på löpning och cykel och till en början är det Göteborgsgirot och Göteborgsvarvet som jag satsar på.

Texterna ligger bakom GP:s betalvägg, vilket innebär att ni behöver tillgång till GP+ för att kunna läsa dem. Alla som är prenumeranter på GP:s papperstidning har tillgång till detta (logga in med fakturanummer) – och för den som inte har det går det att köpa tillgång. Tror det kostar 39 kr/månad.

För den som inte vill pröjsa för att läsa om den gode Magnus Carlsson, så kan man alltid fortsätta läsa bloggen. Den är gratis. Under 2013 blir den förhoppningsvis också lite mer kontinuerligt uppdaterad.

Intervju med mig här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301826-folj-magnus-vag-mot-toppformen?ref=fb

Första texten här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301821-jag-ar-ingen-lopare-jag-ar-en-joggare

MTB med Johan

Introducerade min gode vän Johan till världens finaste sport igår. Han fick låna min gamla cykel (som numera är Vintercykeln med stort V) och blev trött och glad.

Det är så sjukt kul att cykla i skogen alltså. Beredd att kalla det för det bästa som finns. Det är något magiskt i att man 1) är utomhus 2) är i skogen 3) hinner röra sig över stora ytor under ett pass 4)hela tiden måste vara fokuserad, därmed kan man släppa allt annat.

Måste cykla mer, helt enkelt.

För övrigt har jag testat min nya hjälm några gånger nu. En Limar Ultralight.
Världens lättaste hjälm! Känns knappt på skallen. Rekommenderas varmt. Här ackompanjerad av en klassisk Campa-keps och en skitful jacka från Soc:

Glad kille

Magnus testar: Göteborg Running Club

Göteborg Running Club

I går var en bra dag på jobbet. Fick träna och jobba samtidigt.

Anledningen var att jag skriver ett längre reportage för GP om grupplöpning kontra springa ensam. Så jag och den eminente fotografen Erik Abel snörade på oss löparskorna och hängde med Göteborg Running Club på ett 80-minuterspass.

Nu ska jag inte skriva för mycket om det innan texten gått i tryck, men jag kan verkligen rekommendera Göteborg Running Club. Vi körde uppvärmning, löpskolning, backintervaller och styrka. Skitkul och dödsjobbigt. Känns rätt bra i benen idag…

Kommer helt klart vara med fler gånger. Dessvärre krockar det med innebandyträningarna, men det får man väl lösa på nåt sätt.

Håll utkik efter reportaget! Det kommer i oktober om allt går som det ska.

Magnus testar: Mountainbike på Kuststigen

Den senaste tiden har jag ju gjort det till min grej att testcykla diverse vandringsleder. Under midsommarveckan var jag på Orust så då slog det mig att det efter Bohusleden och Paradiset nu var dags för Kuststigen.

Det var varmt men full storm så dagen till ära blev det kort-kort och vindväst. Peppen var hög!

Planen var att cykla från Ellös till Göksäter. Riktigt så blev det inte, men nästan. Hittade efter en stund infarten till leden, vilket inte var helt lätt. Vi talar om en led som börjar i meterhögt gräs (hemskt att ta sig genom med kortbyxor pga fästingar), bara att kötta igenom för att komma in i skogen. Väl där var det fet klättring som gällde. Klättring, till fot alltså. Käpprätt uppåt, stenar, buskar och skit överallt.

Men så småningom planade det ut och blev ganska cykelbart. Bortsett från några enorma träd som låg över stigen, lite trasiga spänger, myrstackar och annat bös så var det en härlig runda.

Efter ett tag anslöt jag till en annan stig, Kulturstigen Svens altare. Den här stigen var väl ungefär 20 gånger bättre. Snabbåkt och de hinder som uppstod klarade 29-tummaren utan problem. Så om man vill cykla ellös-göksäter så rekommenderar jag att man istället åker in på stigen lite längre norrut, vid skyltning mot Svens Altare. På denna lilla skogsväg mötte jag tyvärr också en orm, modell större. Inspekterade den inte särskilt noga, så jag vet inte om det var snok eller huggorm eller annat, men äckligt var det. Men gött med lite maxpuls på träningen.

Till sist hittade jag det omtalade altaret. Det var ett utsiktstorn på fyra våningar. Klättrade upp och åt en bar. Tog några bilder på utsikten men de blev rätt intetsägande, så jag besparar er från dem.

Sen fortsatte jag mot Göksäter. Här var stigen inte riktigt lika bra, men fortfarande helt okej. Bland annat fick man forcera det här trialhindret.

Sen började energin, trots intag av bar och sportdryck, att ta slut. Solen gassade på rätt bra och all dricka var slut. Tänkte kämpa på ett tag till, men efter en grande felkörning på några kilometer bestämde jag mig för att avbryta rundan i förtid. Rullade hemöver men fick åtminstone ihop tre timmar och 46 kilometer åkning.

Fina småvägar att rulla hem på.

Hittade lite kossor. Såg glad ut men energin var egentligen helt slut och allt var skit.

Efteråt gjorde jag en stor upptäckt! Cykelbrännan är på gång!

Passet på Garmin:

 

 

29er – igen!

Jag ska ha en veckas semester innan jag börjar jobba på GP efter midsommar. Delar av den veckan kommer jag att tillbringa på Orust, för att ta det lugnt och ha det gött.

Och för att cykla 29er.

Lånade ju pappas 29tummare det för ett tag sedan, och blev helt lyrisk över upplevelsen. Min gamla gamla Cyclepro börjar ju bli sämre och sämre så det är nog inte helt otänkbart att jag kittar upp med en Cube snart Hade varit finfint med en 29″ på Finnmarksturen i höst.

En Cube Reaction 29 GTC PRO får man för strax över 16 000 hos Pedalogerna, och riktar man blicken mot Tyskland kan man få den ännu billigare. Mycket cykel för pengarna! Ska bara komma på hur jag ska finansiera den.

 

Sub40: status just nu

Sprang i orange igår för att hedra Holland efter EM-fiaskot.

Nu har Sub40bloggen funnits ett tag och det är väl kanske dags att uppdatera läget.

Just nu är jag väl ganska långt ifrån Sub40 på milen. Det är såklart svårt att spekulera i, men jag skulle gissa att om jag sprang ett platt 10km-lopp om ett par veckor så skulle jag klara det på någonstans 41.30-42 minuter. Vilket väl är rätt bra, men samtidigt har jag en bit kvar till sub40.

Men skam den som ger sig! Jag är övertygad om att jag kommer klara det, frågan är bara när.

Just nu cyklar jag mest, varpå löpträningen blir något lidande. Jag skulle tro att jag når sub40 någon gång nästa vår. Springer i dagsläget 2-3 pass i veckan, vilket man väl inte direkt blir världsmästare på. Men inte blir man tjock soffpotatis heller, så det är ju skönt.

För att nå sub40 har jag insett att jag behöver göra några saker:

  • Träna mer löpning. Kanske rätt obvious, tränar man mycket löpning så blir man en bättre löpare. Men det är lätt att löpningen får stryka på foten när man vill träna massa annat också.
  • Mer genomtänkta pass. Min plan för hösten/vintern är att göra tre bra löppass i veckan. Ett intervallpass, som med upp- och nerjogg blir någonstans kring 8-10 kilometer. Ett pass på 10 km i bra fart, 4.30/km är en riktlinje. Och så ett långsamt distanspass på 15+ km. Har jag dessa pass som stommen i min träningsvecka så ska det inte vara några problem att nå sub40.
  • Mer transportlöpning. För att fylla på kroppen med många kilometer är transportlöpning oerhört tidseffektivt. Jag har ett Friskis & Svettis precis bredvid jobbet, där jag kan byta om. Att åka spårvagn till jobbet tar idag runt 20 minuter, ibland uppåt 30 i rusningstrafik. Att springa brukar ta runt 45 minuter. Tidseffektivt var ordet!
  • Gå ner i vikt. Väger idag 84 kilo, på 190 cm. Ingen övervikt, men ska man springa snabbt så underlättar det om man har en lätt kropp. 80 kilo hade varit en kul matchvikt, men jag är inte det minsta sugen på att gå på någon diet, så vi får se hur det blir med den saken.

När jag läser detta framstår sub40 som världens enklaste grej. Så nu är det väl bara att köra!

Första testet av skorna

Nu har jag äntligen testat mine Nike Lunarglide +3 för första gången. Innan fotbollen igår gav jag mig ut på en 10km-tur för första gången sedan varvet, tror jag bestämt. Gick helt klart över förväntan. Skorna kändes riktigt bra. Stabila men inte onödigt mycket dämpade. Gött. Kunde mata på rätt bra, blev inte trött i vare sig hjärta eller ben. Men så efter åtta kilometer började det strama ordentligt i höger ljumske. Kom hursomhelst i mål med 4.25 i snitt. Inget sub40 direkt, men en bra tid för att vara mig.


Lyssnade på England-Frankrike medan jag sprang.


Sen var det kompressionsstrumpor framför tv:n som gällde. Testar ett par från Gococo nu. Gillar dem. Klart mycket bättre än Nikestrumporna. Idag haltar jag lite lätt, hugger liksom i ljumsken. Men förhoppningsvis är orsaken bara att jag inte var van med de nya skorna. Men det ska jag ju bli.

I kväll kan det bli en tur på racern eller en vända på gymmet. Det återstår att se.

Gårdagens pass: