Göteborgsgirot + TÄVLING!

girotgänget

I dag var det sista chansen att bli guidad runt MTB-banan på Göteborgsgirot av banläggaren himself, Leo Ranta. Själv hade jag två timmar lugn racer på schemat, men ett sånt här erbjudande kan man ju inte banga.

Det blev sista passet på ett rätt fint fyradagarsblock av träning för min del. I torsdags blev det två timmar racer, i fredags en timme löpning och styrka på gymmet, i går blev det en timme stiglöpning och idag blev det alltså MTB. Lätt trött i benen trampade jag iväg i full blås till samlingsplatsen för dagen, tygaffären Franssons – som för övrigt måste vara mer känd för att vara samlingsplats för cyklister än för att den faktiskt säljer tyger?

När jag kom fram visade det sig att det var fler som var sugna. Någon räknade till 97 tappra cyklister, vilket ju är helt sjukt. Och sjukt roligt! Så när vi väl körde igång var det inget skrämmande tempo direkt. Men stigarna blev snabbt tekniska så det gjorde inte så mycket. Jag ska inte försöka förklara hur banan går, det låter sig inte göras i text helt enkelt och det är faktiskt enklare att kolla på en karta.

Så istället ska jag försöka förklara vad jag tyckte om sträckningen. Långa banan är totalt 37 km, och vill man vara pedagogisk skulle man kunna säga att den går i tre etapper. Första etappen börjar vid Skatås och går kring stigarna vid Härlanda tjärn och upp mot Sävedalen. Superfina stigar där det är hyfsat lätt att hålla tempo, även för en amatör som jag. Etapp två är uppe i Sävedalsskogarna (tror vi åkte in på Vildmarksleden där borta någonstans? Har egentligen ingen aning), går förbi en golfbana och så småningom kom vi även upp på den beryktade Getryggen. Sen åkte vi nedför densamma. Här var det lite stökigare terräng. Mycket sten och rötter och annat bös, som – just nu – var på lite för hög teknisk nivå för mig. Fick gå ibland och sätta ner fötterna betydligt oftare, men kul hade jag ändå. Med lite teknikträning ska jag förhoppningsvis kunna köra överallt. Sista delen av banan går kring Lilla Delsjön och bort kring Kallebäck/Gaisgården/Brudaremossen och här var det rätt kuperat men tekniskt sett lättåkt. Så för eliten borde det kunna bli en rätt utslagsgivande tävling. Tekniskt som satan i början och många långa dödsbackar på slutet. Bland annat körde vi asfaltsbacken upp till masten, vilket ju var en killer utöver det vanliga.

Korta banan som mäter 25 km, innebär om jag förstått det rätt, att man slipper den jobbiga golfbane-och-getryggs-loopen i mitten av loppet. Det innebär en tekniskt enklare och betydligt snabbare banprofil. Det är också i den här startlistan man hittar undertecknad. Jag ska köra landsvägsloppet på lördagen, mtb-loppet på söndagen, göteborgsvarvsstafetten på onsdagen och sen är det Göteborgsvarvet lördagen efter Göteborgsgirot. Och eftersom Göteborgsvarvet länge varit ett stort mål för mig vill jag inte bränna mig för mycket helgen innan. Så jag fegar och tar den korta banan – som dessutom passar mig bättre rent tekniskt.

Som helhet tycker jag att det var en skitkul bana. På slutet av 90-talet och början av 2000-talet, när jag körde mycket MTB, körde jag många olika tävlingar i en herrans massa städer. Men jag tror aldrig att jag har kört någon bana som är så tekniskt krävande som denna. Loppet är ”bara” 37 km, men den tekniska nivån gör att det ändå blir en ordentlig ansträngning. Den typen av lopp älskas väl av alla happyiter och andra heldämpsfanatiker, så Göteborgsgirot borde verkligen kunna fylla en lucka.

Nu ska jag bara köra landsvägsbanan också. Ryktet säger att Mattias Reck ska guida genom banan någon gång i veckan men han har nog fullt upp med landslaget så hur det blir återstår att se.

Jag tänkte att vi ska ha en liten tävling också. Vad ni tävlar om är helt enkelt en startplats i Göteborgsgirot (värde 595:-) och vinnaren får själv välja vilket lopp den vill köra: korta mtb-banan, långa mtb-banan eller landsvägsloppet.

Och där kommer också tävlingsfrågan. Hur långt är egentligen landsvägsloppet i Göteborgsgirot?

För att tävla: maila rätt svar och dina kontaktuppgifter till mig på magnus@magnuscarlsson.com.

För att alla ska få en chans att hinna vara med håller jag tävlingen öppen till tisdag 16 april, kl 21. Då utser jag en vinnare.

Vinnare meddelas på bloggen. Kör hårt!

Passet på Garmin:

 

Göteborgsgirot +ANNAT

colting

Igår var jag på någon slags informationsträff om Göteborgsgirot. Plötsligt gick det upp för mig att det bara är en månad kvar. Nu har jag visserligen fått några (dock bara ett fåtal) landsvägspass i benen, men MTB:n är bara utplockad en gång hittills i år, så förberedelserna skulle väl kunna vara bättre. Men så är det väl ibland.

Göteborgsgirot är fortfarande inte fulltecknat, vilket jag tycker är lite tråkigt. Själv tycker jag det är skitkul att vara med första gången det körs, och jag hoppas innerligt att det får en skjuts och växer till ett jättelopp. Målsättningen är tydligen 25 000 deltagare inom fem år, vilket skulle innebära att Göteborgsgirot i så fall blir världens största cykellopp. Det kanske är en lite väl djärv målsättning, men omöjligt ska det absolut inte vara. Göteborgsgirots projektledare, GAIS:aren Fredrik Lundgren, jämförde igår loppet med Paris Roubaix. Nu menade han nog visserligen motionsklassen av det loppet, men det var ändå lite roligt.

Jonas Colting var också där och höll låda. Pratade i 200 knyck om allt från Stenålderskost till löpteknik. Roligast var när han, vilt gestikulerandes, visade hur svenska spinningcyklister springer till receptionerna på sina gym för att köpa Gainomax så fort de klarat av 45 minuter spinning.

Nåväl. Göteborgsgirot ska bli skitkul. Även om jag är lite orolig över formen. Så idag tog jag det säkra före det osäkra och drog ut på ett landsvägspass efter jobbet. Det blev liten  runda på typ fem mil: city – gamlestaden – alelyckan – cykelbanan mot gråbo – lerum – partille – kviberg – hem. Lite småfuktigt på både vägen och i luften, men inget som störde.

Som jag tidigare nämnt håller jag på och testar cyklar för en artikel i ett magasin. Nu har jag kört på en Rose Xeon RS-3000, en cykel som påminner väldigt mycket om cykeln från Canyon som jag testade häromveckan. Rosehojen är i aluminium med Ultegraväxlar och går som ett spjut. Lätt och fin och rapp.

rosebikes

Fredag och lördag är det löpning på schemat, men på söndag blir det MTB med Leo. Häng med vetja!

 

Mountainbike på Bohusleden

Efter mitt irrande i Paradiset, bestämde jag mig för att ge Bohusleden en ny chans. Jag har tidigare kört delar av Bohusleden i Skatås, där det har varit riktigt fint. Nu var jag ute efter att testa sträckan Lexbydal-Jonsered. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

Jag åkte till samma punkt där jag startade förra rundan, i industriområdet i Bergsjön. I korsningen där jag tydligen åkte fel förra gången hittade jag nu rätt ”stig” (som snarare var en liten, liten klippa som någon gått på en gång), Där började jag först följa någon slags hobbysnitslad väg med skyltar ”Till Bohusleden”. Men efter några hundra meter försvann snitslarna snabbt oc hjag stod vilse mitt ute i skogen. Bara att vända om. Började istället följa vit/svart markering. Hade ingen aning om var den skulle ta mig, men jag trampade väl på så gott det gick. Flög över styret en gång och måste då ha tappat både en gel och en bar. Men det märkte jag först långt senare. När jag hade behövt dem. Men det är en annan historia.

Min gamla pärla börjar bli väldigt… omodern. Egentligen skulle man väl behöva byta diverse kransar och kassett och kedja och bromsar och fan och hans moster, men det vore väl smidigare att faktiskt skaffa en 29″. Ingen som vill sponsra?

Fint var det i alla fall.

Cyklade på hängbro för första gången. Kanske det vingligaste jag gjort.

Så småningom hamnade jag någonstans i Angered och lyckades efter många om och men ansluta till Bohusleden, som jag sedan skulle följa hela vägen till Jonsered. Det är en sträcka på cirka 15 kilometer skulle jag tro, vilket i teorin betyder att det borde gå rätt fort. Men inte då. Den satans leden är 1) konstant kuperad 2) otroligt knixig på vissa ställen och 3) enormt stenig på vissa ställen. Och eftersom varken min teknik eller skicket på min 13 år gamla cykel är på topp just nu så fick jag väl gå lika mycket som jag trampade.

Men jag hade roligt ändå. Få saker är så rogivande som att vara ensam i skogen och till slut kom jag faktiskt fram till Jonsered. Benen var blöta efter att jag åkt ner i en myr, energin var slut eftersom jag tydligen tappat den i en krasch och nacken var stel efter ett konstant studsande i den steniga skogen. Men nog hade jag ändå ett litet leende på läpparna när jag började rulla landsvägen hemöver igen.

Passet på Garmin: