Ny cykel och nytt liv

Här har det inte hänt så mycket sedan midsommar. Efter dödskraschen blev jag lite spak och tappade motivationen något. Dessutom började jag jobba som en tok, så den senaste månaden har jag mest jobbat och sovit. För att toppa det har jag dessutom fått någon form av löparknä. Utsidan av vänster knä gör ont så fort jag försöker springa. Försöker bota det med stretching men det går lite segt. Istället har jag tröstätit ganska mycket lösgodis. Och glass. Har lyckats med konststycket att nå upp i typ sex extra sommarkilon.

Men nu är det slut på det!

I söndags beställde jag en ny cykel, som snart levereras.

En Focus Raven 29 3.0. Känns helrätt och jag är sjukt peppad. Behöver en ny hjälm bara, eftersom jag kraschade sönder den förra.
Focus Raven 29 3.0

All info om cykeln här.

Nästa vecka börjar det nya livet. Diet och hård träning. 1 september blir jag sambo och hösten kommer bli perfekt.

Test: Cube Reaction 29 GTC PRO

Här har det inte hänt så mycket på ett tag, av flera anledningar. Jag har varit bortrest, varit utan dator och haft extremt mycket att göra på jobbet. Men jag lever. Träningen har dock varit aningen låg på sista tiden. Först var det en lugn vecka inför Göteborgsvarvet, sedan en lugn vecka efter varvet, men nu försöker jag så sakta komma igång igen. Men nu kommer jag försöka fokusera på cykel ett tag framöver.

Hur som helst, under långhelgen var jag ute och hälsade på mina föräldrar på Orust. Och där fick jag chansen att testa något jag varit sugen på länge.

29-tummare.

Pappa skaffade sig nyligen en Cube Reaction 29 GTC PRO, direktimporterad från Tyskland. Två turer hann jag med på den lilla pärlan. Det blev lite intervallkörning i skogen, totalt 6 mil eller nåt i den stilen.

Här är den lilla pärlan.

Och jävlar så roligt det var. 29-tummaren var ju precis så rolig som alla säger. Gick som en traktor genom skogen. Plöjde lerhål som en kung. Grym känsla, helt enkelt. Sen var väl baksidorna med det hela samma saker som de flesta brukar påpeka: den är lite svårare att ta sig fram med i knixiga svängar. Svängradien blir större och det hela kräver lite mer planering. Men det där är väl en vanesak tänker jag. Kändes även lite svårt när jag försökte mig på lite igångdrag i uppförsbackarna, men om det beror på cykeln eller mina klena ben låter jag vara osagt…

En sak är i alla fall klar, och det är att jag behöver en ny cykel. Min 13 år gamla 26″ håller inte riktigt måttet längre. Någon som vill sponsra? Låna ut? Leasa? Jag är öppen för förslag!

Pappa passade även på att mäta min isterbuk. Han hade läst att allt över 22 cm var livsfarligt. Jag låg precis på gränsen och har således börjat räkna ner mot en säker död.