Post Göteborgsvarvet

Nu är Göteborgsvarvet över.

Det känns lite märkligt. Det är ändå tävlingen som varit det stora målet i min träning. Plötsligt är allt över. Och skönt är väl det.

Men för första gången på en evighet känner jag en känsla som jag nästan hunnit glömma bort.

Jag känner mig himla nöjd. Gick i mål på 1.32.12 igår, med ett snitt på 4.23/km, en tid jag nog aldrig trott att jag skulle klara. Hela tiden har jag tänkt att jag i den bästa av världar kunde gå under 1.35. Så det var ju gött.

Sammanfattning av loppet:

Jag var rejält nervös innan start. Det, i kombinatinon med att jag nog både ätit och druckit aningen för lite, var nog anledningen till att jag mådde rätt illa första 8 kilometrarna. Kände mig snurrig och illamående. Men sen, någonstans på Hisingen, började det kännas bättre. Jag trummade på i 4.25-tempo, med pulsen runt 165. Började känna mig stark. Då kände jag att det var dags att öka. Förra året gick jag i mål och kände direkt efter att jag hade mer att ge. Det skulle inte få hända igen.

Så från SVT-huset ungefär började jag öka. Sprang om massvis med människor på Göta Älvbron och fortsatte min forcering på Avenyn. Sög i mig en koffeingel vid Kungsportsplatsen och kände mig rejält stark i benen. Vid Övre Husargatan började benen segna ihop, jag petade i mig en till gel, blev påhejad av min grymma klack och sen fick pannbenet bekänna färg sista biten. Sista halvkilometern var väl kanske inte det mest graciösa löpsteget världen sett, men det gick ändå.

Mycket nöjd med min spurt sista fem kilometrarna, och framförallt mycket nöjd med insikten om att jag kanske inte är så långsam ändå. Men allra mest nöjd är jag över att jag spöade min vän, bloggprofilen Eric, med 18 sekunder. Roligt att vara så jämn med någon som man brukar träna med.

Nu blir det några dagars lätt vila, sen är det väl bara att blicka framåt. Till nästa år ska jag försöka spänna bågen ordentligt. Då siktar jag på att komma under 1.27, vilket skulle innebära nytt familjerekord. Klarar jag det kan jag lägga av med löpningen sen. Dessutom har jag ju så klart sub40 som ett stort mål. Följ mig gärna på den resan!

(Här borde min Garmin-fil ligga, men ni får hålla er tills jag hittar USB-stickan för överföring. Tror den ligger på jobbet.)

 

Snart smäller det

Om 24 timmar är jag förhoppningsvis i mål på Göteborgsvarvet. All tid fram tills dess är en ren och skär plåga.

Men i går var det hur som helst dags att hämta nummerlapp och gå på mässa. Festligt värre!

Hade med mig Draken och Micke. Det regnade så in i helvete.

Min nummerlapp var så klart på samma ställe som elitens.

Vi fick snabbt våra nummerlappar och de här nöjdingarna var därmed glada.

Göteborg Energi hade en tävling där man skulle gissa sluttid. Jag hoppades mer än vad jag gissade.

Anders Szalkai var där och höll låda.

Kittade upp med nya löparstrumpor och kompressionsstrumpor.

Och fyllde på energidepåerna lite.

I dag har jag klämt en pasta från Aldardo. Eftermiddagen har sedan kännetecknats av huvudvärk, illamående och annat nojande. Men det hör väl till.

Om någon skulle vilja bevaka mig så har jag startnummer 9136. Startgrupp 5. 13.46 går starten. Springer förmodligen i orange tröja, eftersom jag representerar Kamratföreningen Kortedalarna.

Detta om detta.

42.7km cykel

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, så nu blir det inte så mycket löpning närmaste veckan. Vill vila benen i form. Men lite cykel kan man väl alltid beta av, så benen ändå får känna att de lever. Men det är ju kul för de små rackarna att slippa alla stötar från asfalten.

Efter tredje raka natten med dålig sömn kände jag mig aningen mosig men bestämde mig ändå för en fin runda jag hittat: Kortedala-Partille-Lerum-Olofstorp-Kortedala.

Första två milen gick alldeles lysande, hade bra pang i benen, solen lyste och allt var frid och fröjd. Sen började backarna upp mot Olofstorp och benen började dra ihop sig på en gång. Där dog medelhastigheten och resten av rundan gick mest ut på att ta sig i mål med någon form av värdighet kvar. Men med lite sportdryck och en bar skulle det gå. Som om döda ben inte var nog var det dessutom vidrig motvind på gamla banvallen från Gråbo, hela vägen hem till Kortedala. Men det är väl livets lott.

Solen lyste så det var väl dags att bättra på cykelbrännan. Lite för kallt för det skulle det dock visa sig.

Roliga småvägar strax innan Jonsered.

Trött Magnus.

Kör på en Planet X Pro Carbon Sram Red. Komplett med sadelväska, pump, stora flaskor och annat icke-kosher. Men jag är helnöjd. I flaskan kör jag just nu sportdryck från Squeezy. Har testat deras Energy Super Drink och är hittills nöjd. Smaken är den något annorlunda lemon/yoghurt, men det är faktiskt inte alls så dumt.

Länk till passet på Garmin: