Kämpa kroppen

Här har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Precis som i verkliga livet.

Åkte på en förkylning efter det bra intervallpasset i onsdags, och den vägrar släppa taget. Känns som jag tömt kroppen på ett par liter snor, men ändå är det inte över. Snart uppe i en vecka utan träning. Måtte det släppa snart så jag kan maxa på seedningsloppet i helgen…

Har för övrigt ett skitkul jobb som jag håller på med just nu. Testar racercyklar åt en tidning, så jag ska ut på gatorna och testa sex olika modeller så fort nästan har öppnat igen. Rätt fin lyx det där, att få kombinera jobb och nöje.

Nytt jobb! Magnus Carlsson om träning

Ni har väl inte missat att jag har nytt jobb?

Varje vecka resten av året skriver jag en text om min träning på gp.se. Texterna kommer att ha fokus på löpning och cykel och till en början är det Göteborgsgirot och Göteborgsvarvet som jag satsar på.

Texterna ligger bakom GP:s betalvägg, vilket innebär att ni behöver tillgång till GP+ för att kunna läsa dem. Alla som är prenumeranter på GP:s papperstidning har tillgång till detta (logga in med fakturanummer) – och för den som inte har det går det att köpa tillgång. Tror det kostar 39 kr/månad.

För den som inte vill pröjsa för att läsa om den gode Magnus Carlsson, så kan man alltid fortsätta läsa bloggen. Den är gratis. Under 2013 blir den förhoppningsvis också lite mer kontinuerligt uppdaterad.

Intervju med mig här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301826-folj-magnus-vag-mot-toppformen?ref=fb

Första texten här: http://www.gp.se/gpplus/halsa/1.1301821-jag-ar-ingen-lopare-jag-ar-en-joggare

Magnus testar: Göteborg Running Club

Göteborg Running Club

I går var en bra dag på jobbet. Fick träna och jobba samtidigt.

Anledningen var att jag skriver ett längre reportage för GP om grupplöpning kontra springa ensam. Så jag och den eminente fotografen Erik Abel snörade på oss löparskorna och hängde med Göteborg Running Club på ett 80-minuterspass.

Nu ska jag inte skriva för mycket om det innan texten gått i tryck, men jag kan verkligen rekommendera Göteborg Running Club. Vi körde uppvärmning, löpskolning, backintervaller och styrka. Skitkul och dödsjobbigt. Känns rätt bra i benen idag…

Kommer helt klart vara med fler gånger. Dessvärre krockar det med innebandyträningarna, men det får man väl lösa på nåt sätt.

Håll utkik efter reportaget! Det kommer i oktober om allt går som det ska.

Dagens hån

Var på gymmet på förmiddagen och körde ett komprimerat pass. Först tre kilometer på löpbandet på rätt fin tid. 11.11, vilket ger 3.45 i snitt. Gott så. Sen en halvtimme styrka, men det var inget att skriva hem om.

Men dagens sjukaste grej hände i omklädningsrummet när jag hade duschat. En äldre herre kommer fram till mig och säger ”du, jag måste fråga dig – hur kommer det sig att du är så solbränd i nacken?”

Till saken hör att jag i söndags var på loppis i Majorna och gick runt i linne i gassande sol i fem timmar. Så när jag kom hem sved det rätt ordentligt, sedan dess har jag varit knallröd och nu kan man säga att jag byter ut det översta hudlagret.

Hursomhelst, jag förklarade detta för farbrorn. Då säger han så här:

”Ahaaa. Ja, först tänkte jag: han kanske är cyklist – sen kollade jag på dina ben och insåg att nej, det kan du ju inte vara.”

Ridå.

När vi ändå är igång på hånande grejer. Läste Emil Lindgrens blogg. Han länkade till en artikel hos min gamla arbetsgivare DT – där han i en intervju säger ”anledningen till att vi blivit bra är, tror jag, att vi hade Dalaserien när vi var små”.

Då kan jag ju bara flika in att jag också harvade i den där Dalaserien varje vecka. Inte är jag bra idag för det. Kanske har det att göra med att jag kom typ sist varje gång.

Men det är ju en annan historia.

Det finns kanske lite hopp

Göteborgsvarvet kryper sig allt närmare. Två dagar kvar nu.

Ett ”lätt” katastrofpass i tisdags kväll (7km @4.50/km) gjorde att jag var nära att ställa in hela skiten. Men riktigt så långt ska vi väl inte behöva gå.

Hur som helst känns formen inte helt hundra. Stressigt satan på jobbet och hängig i kroppen. Men jag börjar ändå känna något slags hopp.

Tog mig till gymmet i går morse. Ställde mig på bandet, började köra lite i 4.10-tempo. Drog väl av 2.5 kilometer och fick ÄNTLIGEN den där känslan av att jag kunde nöta på hur länge som helst. Men jag vågade inte testa så jag stängde av bandet innan det blev jobbigt. Som en kung. Sen gymmade jag lite överkropp och hade – faktiskt! – ganska bra pang i musklerna. Det har väl inte hänt sedan Ludvikafesten 2001, ungefär. För övrigt sjukt bra det här med att gymma på förmiddagen. Man behöver bara trängas med några pensionärer (för ett tag sedan såg jag en som hade pulsband UTANPÅ sin t-shirt, det ni), så man behöver nästan aldrig vänta på att maskiner ska bli lediga. Värre är det på seneftermiddagen när gymmet invaderas av powerwalkbrudar i keps och läppglans. Inget jag kan rekommendera.

Anyway, idag känns formen åt helvete igen. Men vem hade förväntat sig något annat? Ska hämta nummerlappen i eftermiddag och köpa onödiga grejer på tillhörande löparmässan, sen blir det väl benen i högläge i kväll. I morgon blir det nog ett lugnt pass med nån liten rusch för att väcka liv i mina träpåkar till ben. Kommer nog köra utan klocka dock. Orkar inte med panikångesten det innebär att ha dåliga splittar dagen innan tävling.

Detta om detta. Bjuder på en idolbild från gymmet igår. Hur är er form inför varvet, förresten?

 

 

Dagens träning

Dagens träning blev väl inte mycket att skriva hem om. Ont om tid idag och eftersom jag inte tillhör gardet som gladeligen går upp vid 6-snåret för att träna fick det bli ett kort snabbpass nere vid Kviberg. Eller, det var åtminstone tanken.

Första två kilometrarna gick väl spänstigt och bra, sen kom jag ut på asfalten. Där stormade det friskt och allt blev snabbt helvete och misär. Men det blev åtminstone 6.5 kilometer i 4.23/km att notera i dagboen.

Nu lämnar jag stan för att åka till Ale, men jag är tillbaka i morgon. Då kan det bli cykel, distanslöpning, dödsgym eller något annat helfestligt.

 

Bloggstart

Mindre smickrande bild på mig och bloggikonen Eric från Premiärloppet i Skatås.

Då smyger vi igång mitt nya lilla projekt. Syftet med Sub40bloggen är att jag behöver en extra sporre i min träning. Plus att det är kul att få nörda lite utan att nån gnäller.Sen var jag väl i ärlighetens namn lite avundsjuk på min vän Erics löparblogg.

Bloggen kommer att handla om min träning, mina tävlingar och vägen mot mitt mål – att springa milen på 40 minuter.

Till en början har bloggen en något spartansk design, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Måste bara få loss tid.

Men hur som helst. Nu kör vi.

Så: bokmärk sidan och häng med!